Job 32

Jòb te sitèlman sèten li te inonsan, twa mesye yo kite sa, yo pa chache reponn li ankò.

De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.

Men, Eliyou ki te kanpe la fè yon sèl kòlè. Eliyou sa a, se pitit Barakèl, moun fanmi Bouz, nan branch fanmi Ranm lan. Li fè yon sèl kòlè sou Jòb, paske Jòb t'ap bay tèt li rezon, li t'ap bay Bondye tò.

Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;

Li te ankòlè sou twa zanmi Jòb yo tou. Yo pa t' jwenn anyen pou yo reponn Jòb. Konsa, yo menm tou, se Bondye yo te bay tout tò a.

och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.

Antan yo twa a t'ap pale, Eliyou te rete la san di anyen, paske yo te pi gran pase l'.

Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.

Lè li wè mesye yo pa t' jwenn anyen ankò pou reponn Jòb, li fè yon sèl kòlè.

Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.

Li pran lapawòl, li di konsa: -Mwen menm, se jenn gason mwen ye. Nou menm, se granmoun nou ye. Se poutèt sa mwen te yon ti jan wont. Mwen te pè antre nan koze a.

Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade;  Ung till åren är jag,  I däremot ären gamla.  Därför höll jag mig tillbaka och var försagd  och lade ej fram för eder min mening.

Mwen t'ap di nan kè m': Kite granmoun pale! Kite sa ki gen laj sou tèt yo mete bon konprann yo deyò.

 Jag tänkte: »Må åldern tala,  och må årens mängd förkunna visdom.»

Men, pou di vre, se lespri Bondye ki gen tout pouvwa a sèl ki pou antre nan tèt yon moun pou ba li bon konprann!

 Dock, på anden i människorna kommer det an,  den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.

Se pa laj ki bay moun bon konprann. Se pa cheve blan ki fè moun konnen sa ki dwat.

 Icke de åldriga äro alltid visast,  icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.

Koulye a, mwen ta renmen nou koute m'. Kite m' di nou sa m' konnen sou koze a.

 Därför säger jag nu: Hör mig;  jag vill lägga fram min mening, också jag.

Mwen tande byen tande tou sa nou di. Mwen te louvri zòrèy mwen gran louvri pou m' pa manke anyen nan pawòl nou yo, pandan n'ap chache mo pou nou di.

 Se, jag väntade på vad I skullen tala,  jag lyssnade efter förstånd ifrån eder,  efter skäl som I skullen draga fram.

Mwen t'ap swiv sa n'ap di. Men, yonn nan nou pa rive fè Jòb fèmen bouch li. Nou yonn pa rive demanti msye.

 Ja, noga aktade jag på eder.  Men se, ingen fanns, som vederlade Job,  ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.

Pa vin di m' nou konprann koulye a se Bondye ki pou reponn. Lèzòm pa kapab.

 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet;  Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»

Se avè nou Jòb t'ap pale. Se pa avè m'. Konsa, mwen pral reponn msye yon lòt jan.

 Skäl mot min mening har han icke lagt fram,  ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.

Jòb, ou wè mesye yo pa konn sa pou yo di ou. Yo pa jwenn anyen pou reponn ou ankò.

 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer,  målet i munnen hava de mist.

Mwen t'ap tann yo. Men, koulye a yo fèmen bouch yo. Yo sispann pale, yo pa reponn ou.

 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga,  då de stå där och ej mer hava något svar!

Atòkile, se mwen ki pral pale, mwen pral di ou sa m' konnen nan koze a.

 Nej, också jag vill svara i min ordning,  jag vill lägga fram min mening, också jag.

Mwen plen pawòl nan bouch mwen. Si m' pa pale m'a toufe.

 Ty, fullt upp har jag av skäl,  anden i mitt inre vill spränga mig sönder.

Pawòl ki nan tèt mwen, ou ta di yon diven k'ap fèmante. Li prèt pou pete veso kote l' ye a.

 Ja, mitt inre är såsom instängt vin,  likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.

Se pou m' pale pou m' ka soulaje konsyans mwen. Se pou m' louvri bouch mwen reponn ou.

 Så vill jag då tala och skaffa mig luft,  jag vill upplåta mina läppar och svara.

Mwen p'ap pran defans pyès moun. Mwen pa pral achte figi nou yonn la a.

 Jag får ej hava anseende till personen,  och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.

Mwen pa konn flate moun. Lèfini, si m' ta fè sa, Bondye ki kreye m' lan ta disparèt mwen lapoula.

 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord;  huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!