Psalms 35

(Af David.) HERRE, træt med dem, der trætter med mig, strid imod dem, der strider mod mig,

Av David.  Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig;      strid mot dem som strida mot mig.

grib dit Skjold og dit Værge, rejs dig og hjælp mig,

 Fatta sköld och skärm,      och stå upp till min hjälp;

tag Spyd og Økse frem mod dem, der forfølger mig, sig til min Sjæl: "Jeg er din Frelse!"

 drag fram spjutet, och ia vägen      för mina förföljare.  Säg till min själ:      »Jag är din frälsning.»

Lad dem beskæmmes og blues, som vil mig til Livs, og de, der ønsker mig ondt, lad dem rødmende vige,

 Må de komma på skam och blygas,      som stå efter mitt liv;  må de vika tillbaka och varda utskämda,      som hava ont i sinnet mot mig.

de blive som Avner for Vinden, og HERRENs Engel nedstøde dem,

 Må de bliva såsom agnar för vinden,      och HERRENS ängel drive dem bort.

deres Vej blive mørk og glat, og HERRENs Engel forfølge dem!

 Deras väg blive mörk och slipprig,      och HERRENS ängel drive dem bort.

Thi uden Grund har de sat deres Garn for mig, gravet min Sjæl en Grav.

 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett      sin nätgrop för mig,  utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

Lad Undergang uventet ramme ham, lad Garnet, han satte, hilde ham selv, lad ham falde i Graven.

 Fördärv komme över den mannen oförtänkt,  det nät han har utlagt må fånga honom;  ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

Min Sjæl skal juble i HERREN, glædes ved hans Frelse,

 Men min själ skall fröjda sig i HERREN      och vara glad över hans frälsning.

alle mine Ledemod sige: "HERRE, hvo er som du, du, som frelser den arme fra hans Overmand, den arme og fattige fra Røveren!"

 Alla ben i min kropp skola säga:      »HERRE, vem är dig lik,  du som räddar den betryckte      från den som är honom för stark,  den betryckte och fattige      ifrån den som plundrar honom?»

Falske Vidner står frem, de spørger mig om, hvad jeg ej kender til;

 Orättfärdiga vittnen träda fram;  de utfråga mig om det jag icke vet.

de lønner mig godt med ondt, min Sjæl er forladt.

 De löna mig med ont för gott;  övergiven är min själ.

Da de var syge, gik jeg i Sæk, med Faste spæged jeg mig, jeg bad med sænket Hoved,

 Jag åter bar sorgdräkt,      när de voro sjuka,  jag späkte min själ med fasta,  jag bad med nedsänkt huvud;

som var det en Ven eller Broder; jeg gik, som sørged jeg over min Moder, knuget af Sorg.

 såsom gällde det min vän, min broder,      så skickade jag mig;  lik den som sörjer sin moder gick jag      sorgklädd och lutande.

Men nu jeg vakler, glæder de sig, de stimler sammen, Uslinger, fremmede for mig, stimler sammen imod mig, håner mig uden Ophør;

 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman;  ja, eländiga människor, som jag icke känner,      rota sig samman mot mig,      de smäda mig utan uppehåll.

for min Venlighed dænger de mig med Hån, de skærer Tænder imod mig.

 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd,      bita ihop tänderna mot mig.

Herre, hvor længe vil du se til? Frels dog min Sjæl fra deres Brøl, min eneste fra Løver.

 Herre, huru länge skall du se härpå?  Ryck min själ undan det fördärv de bereda,  och mitt liv undan lejonen.

Jeg vil takke dig i en stor Forsamling, love dig blandt mange Folk.

 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen,  och bland mycket folk skall jag lova dig.

Lad ej dem, som med Urette er mine Fjender, glæde sig over mig, lad ej dem, som hader mig uden Grund, sende spotske Blikke!

 Låt icke dem få glädja sig över mig,      som utan skäl äro mina fiender;  låt icke dem som utan sak hata mig      få blinka med ögonen.

Thi de taler ej Fred mod de stille i Landet udtænker de Svig;

 Ty det är icke frid som de tala;  nej, svekets ord tänka de ut      mot de stilla i landet.

de spærrer Munden op imod mig og siger: "Ha, ha! Vi så det med egne Øjne!"

 De ia upp munnen mot mig;  de säga: »Rätt så, rätt så,      nu se vi det med egna ögon!»

Du så det, HERRE, vær ikke tavs, Herre, hold dig ej borte fra mig;

 Du, HERRE, ser det; tig icke.  Herre, var icke långt ifrån mig.

rejs dig, vågn op for min Ret, for min Sag, min Gud og Herre,

 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt,  för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

døm mig efter din Retfærd HERRE, min Gud, lad dem ikke glæde sig over mig

 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet,      HERRE, min Gud,  och låt dem icke få glädja sig över mig.

Og sige i Hjertet: "Ha! som vi ønsked!" lad dem ikke sige: "Vi slugte ham!"

 Låt dem icke säga i sina hjärtan:      »Rätt så, det gick såsom vi ville!»  Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»

Til Skam og Skændsel blive enhver, hvem min Ulykke glæder; lad dem, der hovmoder sig over mig, hyldes i Spot og Spe.

 Må alla komma på skam och blygas,      som glädja sig över min ofärd.  Med skam och blygd må de varda klädda,      som förhäva sig över mig.

Men de, der vil min Ret, lad dem juble og glæde sig, stadigen sige: "Lovet være HERREN, som under sin Tjener Fred!"

 Men må de jubla och glädja sig,      som unna mig min rätt,  och må de alltid kunna säga:      »Lovad vare HERREN,  han som unnar sin tjänare gott!»

Min Tunge skal forkynde din Retfærd, Dagen igennem din Pris.

 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet      och hela dagen ditt lov.