Job 13

Očima svojim sve to ja vidjeh, ušima svojim čuh i razumjeh.

 Ja, alltsammans har mitt öga sett,  mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

Sve što vi znate znadem to i ja, ni u čemu od vas gori nisam.

 Vad I veten, det vet också jag;  icke står jag tillbaka för eder.

Zato, zborit' moram sa Svesilnim, pred Bogom svoj razlog izložiti.

 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala,  det lyster mig att gå till rätta med Gud.

Jer, kovači laži vi ste pravi, i svi ste vi zaludni liječnici!

 Dock, I ären män som spinna ihop lögn,  allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

Kada biste bar znali šutjeti, mudrost biste svoju pokazali!

 Om I ändå villen alldeles tiga!  Det kunde tillräknas eder som vishet.

Dokaze mi ipak poslušajte, razlog mojih usana počujte.

 Hören nu likväl mitt klagomål,  och akten på mina läppars gensagor.

Zar zbog Boga govorite laži, zar zbog njega riječi te prijevarne?

 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal  och honom till förmån bruka oärligt tal?

Zar biste pristrano branit' htjeli Boga, zar biste mu htjeli biti odvjetnici?

 Skolen I visa eder partiska för honom  eller göra eder till sakförare för Gud?

Zar bi dobro bilo da vas on ispita? Zar biste ga obmanuli k'o čovjeka?

 Icke kan sådant ändas väl,  när han håller räfst med eder?  Eller kunnen I gäckas med honom,  såsom man kan gäckas med en människa?

Kaznom preteškom on bi vas pokarao poradi potajne vaše pristranosti.

 Nej, förvisso skall han straffa eder,  om I visen en hemlig partiskhet.

Zar vas veličanstvo njegovo ne plaši i zar vas od njega užas ne spopada?

 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder,  och fruktan för honom skall falla över eder.

Razlozi su vam od pepela izreke, obrana je vaša obrana od blata.

 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska,  edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

Umuknite sada! Dajte da govorim, pa neka me poslije snađe što mu drago.

 Tigen nu för min, så skall jag tala,  gånge så över mig vad det vara må.

Zar da meso svoje sam kidam zubima? Da svojom rukom život upropašćujem?

 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna  och taga min själ i min hand.

On me ubit' može: nade druge nemam već da pred njim svoje držanje opravdam.

 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat;  min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

I to je već zalog mojega spasenja, jer bezbožnik preda nj ne može stupiti.

 Redan detta skall lända mig till frälsning,  ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

Pažljivo mi riječi poslušajte, nek' vam prodre u uši besjeda.

 Hören, hören då mina ord,  och låten min förklaring tränga in i edra öron.

Gle: ja sam pripremio parnicu, jer u svoje sam pravo uvjeren.

 Se, här lägger jag saken fram;  jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

Tko se sa mnom hoće parničiti? - Umuknut ću potom te izdahnut'.

 Eller gives det någon som kan vederlägga mig?  Ja, då vill jag tiga -- och dö.

Dvije mi molbe samo ne uskrati da se od tvog lica ne sakrivam:

 Allenast två ting må du ej göra mot mig,  så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

digni s mene tešku svoju ruku i užasom svojim ne straši me.

 din hand må du ej låta komma mig när,  och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

Tada me pitaj, a ja ću odgovarat'; ili ja da pitam, ti da odgovaraš.

 Sedan må du åklaga, och jag vill svara,  eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

Koliko počinih prijestupa i grijeha? Prekršaj mi moj pokaži i krivicu.

 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder?  Låt mig få veta min överträdelse och synd.

Zašto lice svoje kriješ sad od mene, zašto u meni vidiš neprijatelja?

 Varför döljer du ditt ansikte  och aktar mig såsom din fiende?

Zašto strahom mučiš list vjetrom progonjen, zašto se na suhu obaraš slamčicu?

 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden,  vill du förfölja ett borttorkat strå?

O ti, koji mi gorke pišeš presude i teretiš mene grijesima mladosti,

 Du skriver ju bedrövelser på min lott  och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

koji si mi noge u klade sapeo i koji bdiš nad svakim mojim korakom i tragove stopa mojih ispituješ!

 du sätter mina fötter i stocken,  du vaktar på alla vägar,  för mina fotsulor märker du ut stegen.

Život mi se k'o trulo drvo raspada, k'o haljina što je moljci izjedaju!

 Och detta mot en som täres bort lik murket trä,  en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!