Job 18

Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
І заговорив шух'янин Білдад та й сказав:
 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord?  Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
Як довго ви будете пастками класти слова? Розміркуйте, а потім собі поговоримо!
 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur,  räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
Чому пораховані ми, як худоба? Чому в ваших очах ми безумні?
 Du som i din vrede sliter sönder dig själv,  menar du att dör din skull jorden skall bliva öde  och klippan flyttas bort från sin plats?
О ти, що розшарпуєш душу свою в своїм гніві, чи для тебе земля опустіє, а скеля осунеться з місця свого?
 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut,  och lågan av hans eld icke giva något sken.
Таж світильник безбожних погасне, і не буде світитися іскра огню його:
 Ljuset skall förmörkas i hans hydda,  och lampan slockna ut för honom.
його світло стемніє в наметі, і згасне на ньому світильник його,
 Hans väldiga steg skola stäckas,  hans egna rådslag bringa honom på fall.
стануть тісні кроки сили його, і вдарить його власна рада!...
 Ty han rusar med sina fötter in i nätet,  försåten lura, där han vandrar fram;
Бо він кинений в пастку ногами своїми, і на ґраті він буде ходити:
 snaran griper honom om hälen,  och gillret tager honom fatt;
пастка схопить за стопу його, зміцниться сітка на ньому,
 garn till att fånga honom äro lagda på marken  och snärjande band på hans stig.
на нього захований шнур на землі, а пастка на нього на стежці...
 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser,  de jaga honom, varhelst han går fram.
Страхіття жахають його звідусіль, і женуться за ним по слідах.
 Olyckan vill uppsluka honom,  och ofärd står redo, honom till fall.
Його сила голодною буде, а нещастя при боці його приготовлене.
 Under hans hud frätas hans lemmar bort,  ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
Його шкіра поїджена буде хворобою, поїсть члени його первороджений смерти.
 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort,  och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
Відірвана буде безпека його від намету його, а Ти до царя жахів його приведеш...
 I hans hydda får främlingar bo,  och svavel utströs över hans boning.
Він перебуває в наметі своєму, який не його, на мешкання його буде кинена сірка.
 Nedantill förtorkas hans rötter,  och ovantill vissnar hans krona bort.
Здолу посохнуть коріння його, а згори його віття зів'яне.
 Hans åminnelse förgås ifrån jorden,  hans namn lever icke kvar i världen.
Його пам'ять загине з землі, а на вулиці ймення не буде йому.
 Från ljus stötes han ned i mörker  och förjagas ifrån jordens krets.
Заженуть його з світла до темряви, і ввесь світ проганяє його.
 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk,  och ingen i hans boningar skall slippa undan.
У нього немає в народі нащадка, ні внука, і немає останку в місцях його мешкання.
 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk,  och österns män gripas av rysning.
На згадку про день його остовпівали останні, за волосся ж хапались давніші...
 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem,  så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
Ось такі то мешкання неправедного, і це місце того, хто Бога не знає!