Psalms 94

 Du hämndens Gud, o HERRE,  du hämndens Gud, träd fram i glans.

Ya RAB, öç alıcı Tanrı, Saç ışığını, ey öç alıcı Tanrı!

 Res dig, du jordens domare,  vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

Kalk, ey yeryüzünün yargıcı, Küstahlara hak ettikleri cezayı ver!

 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE,  huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

Kötüler ne zamana dek, ya RAB, Ne zamana dek sevinip coşacak?

 Deras mun flödar över av fräckt tal;  de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

Ağızlarından küstahlık dökülüyor, Suç işleyen herkes övünüyor.

 Ditt folk, o HERRE, krossa de,  och din arvedel förtrycka de.

Halkını eziyorlar, ya RAB, Kendi halkına eziyet ediyorlar.

 Änkor och främlingar dräpa de,  och faderlösa mörda de.

Dulu, garibi boğazlıyor, Öksüzleri öldürüyorlar.

 Och de säga: »HERREN ser det icke,  Jakobs Gud märker det icke.»

“RAB görmez” diyorlar, “Yakup’un Tanrısı dikkat etmez.”

 Märken själva, I oförnuftiga bland folket;  I dårar, när kommen I till förstånd?

Ey halkın içindeki budalalar, dikkat edin; Ey aptallar, ne zaman akıllanacaksınız?

 Den som har planterat örat,      skulle han icke höra?  Den som har danat ögat,      skulle han icke se?

Kulağı yaratan işitmez mi? Göze biçim veren görmez mi?

 Den som håller hedningarna i tukt,      skulle han icke straffa,  han som lär människorna förstånd?

Ulusları yola getiren yargılamaz mı? İnsanı eğiten bilmez mi?

 HERREN känner      människornas tankar,  han vet att de själva äro fåfänglighet.

[] RAB insanın düşüncelerinin Boş olduğunu bilir.

 Säll är den man      som du, HERRE, undervisar,  och som du lär genom din lag,

Ne mutlu, ya RAB, yola getirdiğin, Yasanı öğrettiğin insana!

 för att skaffa honom ro för olyckans dagar,  till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

Kötüler için çukur kazılıncaya dek, Onu sıkıntılı günlerden kurtarıp rahatlatırsın.

 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk,  och sin arvedel övergiver han icke.

Çünkü RAB halkını reddetmez, Kendi halkını terk etmez.

 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten,  och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

Adalet yine doğruluk üzerine kurulacak, Yüreği temiz olan herkes ona uyacak.

 Vem står upp till att försvara mig mot de onda,  vem bistår mig mot ogärningsmännen?

Kötülere karşı beni kim savunacak? Kim benim için suçlulara karşı duracak?

 Om HERREN icke vore min hjälp,  så bodde min själ snart i det tysta.

RAB yardımcım olmasaydı, Şimdiye dek sessizlik diyarına göçmüştüm bile.

 När jag tänkte: »Min fot vacklar»,  då stödde mig din når, o HERRE:

“Ayağım kayıyor” dediğimde, Sevgin ayakta tutar beni, ya RAB.

 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta,  då gladde din tröst min själ.

Kaygılar içimi sarınca, Senin avutmaların gönlümü sevindirir.

 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig,  det säte där man över våld i lagens namn,

Yasaya dayanarak haksızlık yapan koltuk sahibi Seninle bağdaşır mı?

 där de tränga den rättfärdiges själ  och fördöma oskyldigt blod?

Onlar doğruya karşı birleşiyor, Suçsuzu ölüme mahkûm ediyorlar.

 Men HERREN bliver för mig en borg,  min Gud bliver min tillflykts klippa.

Ama RAB bana kale oldu, Tanrım sığındığım kaya oldu.

 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem  och förgör dem för deras ondskas skull.  Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.

Tanrımız RAB yaptıkları kötülüğü Kendi başlarına getirecek, Kötülükleri yüzünden köklerini kurutacak, Evet, köklerini kurutacak.