Psalms 95

 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN,  jubel till vår frälsnings klippa.

Gelin, RAB’be sevinçle haykıralım, Bizi kurtaran kayaya sevinç çığlıkları atalım,

 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse  och höja jubel till honom med lovsånger.

Şükranla huzuruna çıkalım, O’na sevinç ilahileri yükseltelim!

 Ty HERREN är en stor Gud,  en stor konung över alla gudar.

Çünkü RAB ulu Tanrı’dır, Bütün ilahların üstünde ulu kraldır.

 Han har jordens djup i sin hand,  och bergens höjder äro hans;

Yerin derinlikleri O’nun elindedir, Dağların dorukları da O’nun.

 hans är havet, ty han har gjort det,  och hans händer hava danat det torra.

Deniz O’nundur, çünkü O yarattı, Karaya da O’nun elleri biçim verdi.

 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla,  låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Gelin, tapınalım, eğilelim, Bizi yaratan RAB’bin önünde diz çökelim.

 Ty han är vår Gud,  och vi äro det folk som han har till sin hjord,  vi äro får som stå under hans vård.

[] Çünkü O Tanrımız’dır, Bizse O’nun otlağının halkı, Elinin altındaki koyunlarız. Bugün sesini duyarsanız,

 O att I villen i dag höra hans röst!  Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba,  såsom på Massas dag i öknen,

[] Meriva’da, o gün çölde, Massa’da olduğu gibi, Yüreklerinizi nasırlaştırmayın.

 där edra fäder frestade mig,  där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Yaptıklarımı görmelerine karşın, Atalarınız orada beni sınayıp denediler.

 I fyrtio år var det släktet mig till leda,  och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta,  och de vilja icke veta av mina vägar.»

Kırk yıl o kuşaktan hep iğrendim, “Yüreği kötü yola sapan bir halktır” dedim, “Yollarımı bilmiyorlar.”

 Så svor jag då i min vrede:  »De skola icke komma in i min vila.»

[] [] Bu yüzden öfkeyle ant içtim: “Huzur diyarıma asla girmeyecekler!”