Job 18

Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

Şuahlı Bildat şöyle yanıtladı:

 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord?  Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.

“Ne zaman bitecek bu sözler? Biraz anlayışlı olun da konuşalım.

 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur,  räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?

Niçin hayvan yerine konuyoruz, Gözünüzde aptal sayılıyoruz?

 Du som i din vrede sliter sönder dig själv,  menar du att dör din skull jorden skall bliva öde  och klippan flyttas bort från sin plats?

Sen kendini öfkenle paralıyorsun, Senin uğruna dünyadan vaz mı geçilecek? Kayalar yerini mi değiştirecek?

 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut,  och lågan av hans eld icke giva något sken.

“Evet, kötünün ışığı sönecek, Ateşinin alevi parlamayacak.

 Ljuset skall förmörkas i hans hydda,  och lampan slockna ut för honom.

Çadırındaki ışık karanlığa dönecek, Yanındaki kandil sönecek.

 Hans väldiga steg skola stäckas,  hans egna rådslag bringa honom på fall.

Adımlarının gücü zayıflayacak, Kurduğu düzene kendi düşecek.

 Ty han rusar med sina fötter in i nätet,  försåten lura, där han vandrar fram;

Ayakları onu ağa götürecek, Kendi ayağıyla tuzağa basacak.

 snaran griper honom om hälen,  och gillret tager honom fatt;

Topuğu kapana girecek, Tuzak onu kapacak.

 garn till att fånga honom äro lagda på marken  och snärjande band på hans stig.

Toprağa gizlenmiş bir ilmek, Yoluna koyulmuş bir kapan bekliyor onu.

 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser,  de jaga honom, varhelst han går fram.

Dehşet saracak onu her yandan, Her adımında onu kovalayacak.

 Olyckan vill uppsluka honom,  och ofärd står redo, honom till fall.

Gücünü kıtlık kemirecek, Tökezleyince, felaket yanında bitiverecek.

 Under hans hud frätas hans lemmar bort,  ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.

Derisini hastalık yiyecek, Kollarıyla bacaklarını ölüm yutacak.

 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort,  och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.

Güvenli çadırından atılacak, Dehşet kralının önüne sürüklenecek.

 I hans hydda får främlingar bo,  och svavel utströs över hans boning.

Çadırında ateş oturacak, Yurdunun üzerine kükürt saçılacak.

 Nedantill förtorkas hans rötter,  och ovantill vissnar hans krona bort.

Kökleri dipten kuruyacak, Dalları üstten solacak.

 Hans åminnelse förgås ifrån jorden,  hans namn lever icke kvar i världen.

Ülkede anısı yok olacak, Adı dünyadan silinecek.

 Från ljus stötes han ned i mörker  och förjagas ifrån jordens krets.

Işıktan karanlığa sürülecek, Dünyadan kovulacak.

 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk,  och ingen i hans boningar skall slippa undan.

Ne çocuğu ne torunu kalacak halkı arasında, Yaşadığı yerde kimsesi kalmayacak.

 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk,  och österns män gripas av rysning.

Batıdakiler onun yıkımına şaşacak, Doğudakiler dehşet içinde bakacak.

 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem,  så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.

Evet, kötülerin yaşamı işte böyle son bulur, Tanrı’yı tanımayanların varacağı yer budur.”