Song of Solomon 1

Bruden talar om och till brudgummen v.Sångernas sång av Salomo.

Høisangen av Salomo.

 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun!  Ty din kärlek är mer ljuv än vin.

Han kysser mig med kyss av sin munn! For din kjærlighet er bedre enn vin.

 Ljuv är doften av dina salvor,  ja, en utgjuten salva är ditt namn;  fördenskull hava tärnorna dig kär.

Liflig er duften av dine salver, ditt navn er en utgytt salve; derfor elsker jomfruene dig.

 Drag mig med dig!  Med hast vilja vi följa dig.  Ja, konungen har fört mig in i sina gemak;  Vi vilja fröjdas och vara glada över dig,  vi vilja prisa din kärlek högre än vin;  med rätta har man dig kär.               ----

Drag mig! Vi vil løpe efter dig. Kongen har ført mig inn i sine kammer; vi vil fryde og glede oss i dig, vi vil prise din kjærlighet mere enn vin; opriktig elsker de dig.

 Svart är jag, dock är jag täck,      I Jerusalems döttrar,  lik Kedars hyddor,      lik Salomos tält.

Sort er jeg, men yndig, I Jerusalems døtre, som Kedars telter, som Salomos telttepper.

 Sen icke därpå att jag är så svart,  att solen har bränt mig så.  Min moders söner blevo vreda på mig  och satte mig till vingårdsvakterska;  min egen vingård kunde jag icke vakta.

Se ikke på mig, fordi jeg er så sort, fordi solen har brent mig! Min mors sønner blev vrede på mig, de satte mig til å vokte vingårdene; min egen vingård har jeg ikke voktet.

 »Säg mig, du som min själ har kär:  Var för du din hjord i bet?  Var låter du den vila om middagen?  Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna  vid dina vänners hjordar.»

Si mig, du som min sjel elsker: Hvor vokter du hjorden? Hvor lar du den hvile om middagen? For hvorfor skal jeg være lik en kvinne som går tilsløret ved dine stallbrødres hjorder?

 »Om du icke vet det,      du skönaste bland kvinnor,  så gå blott åstad i hjordens spår,      och för dina killingar i bet      vid herdarnas tält.»               ----

Vet du det ikke, du fagreste blandt kvinner, så gå ut i fårenes spor og vokt dine kje ved hyrdenes hytter!

 »Vid ett sto i Faraos spann      förliknar jag dig, min älskade.

Med gangerne foran Faraos vogner ligner jeg dig, min venninne!

 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen,      din hals med sina pärlerader.

Yndige er dine kinner mellem kjedene, din hals i perleradene.

 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig      med silverkulor på.»

Gullkjeder vil vi gjøre dig med sølvprikker på.

 »Medan konungen håller sin fest,      sprider min nardus sin doft.

Så lenge kongen satt ved sitt bord, gav min nardus sin duft.

 Min vän är för mig ett myrragömme,      som jag bär i min barm.

Min elskede er mig en myrrakule, som hviler mellem mine bryster.

 Min vän är för mig en klase cyperblommor      från En-Gedis vingårdar.»

Min elskede er mig en cyperdrue i En-Gedis vingårder.

 »Vad du är skön, min älskade!      Vad du är skön!      Dina ögon äro duvor.»

Hvor fager du er, min venninne, hvor fager du er! Dine øine er duer.

 »Vad du är skön, min vän!      Ja, ljuvlig är du,      och grönskande är vårt viloläger.

Hvor du er vakker, min elskede, hvor skjønn du er! Og vårt leie er grønt.

 Bjälkarna i vår boning äro cedrar,      och cypresser vår väggpanel.»         2, bruden talar åter v.  3--5.  -- Bruden          talar till Jerusalems döttrar v.  6--7.             -- Bruden talar v.  8--9, anför          brudgummens ord v.  10--14.  -- Vers om           vingårdens fiender v.  15.  -- Bruden                     talar v.  16--17.

Sedrer er bjelkene i vårt hus, cypresser er vårt tavlede loft.