Psalms 71

 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt;  låt mig aldrig komma på skam.

Til dig, Herre, setter jeg min lit; la mig aldri i evighet bli til skamme!

 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet;  böj ditt öra till mig och fräls mig.

Utfri mig og redd mig ved din rettferdighet! Bøi ditt øre til mig og frels mig!

 Var mig en klippa där jag får bo,      och dit jag alltid kan fly,      du som beskär mig frälsning.  Ty du är mitt bergfäste och min borg.

Vær mig en klippe til bolig, dit jeg alltid kan gå, du som har fastsatt frelse for mig! For du er min klippe og min festning.

 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld,  ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

Min Gud, utfri mig av den ugudeliges hånd, av den urettferdiges og undertrykkerens vold!

 Ty du är mitt hopp, o Herre,  HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

For du er mitt håp, Herre, Herre min tillit fra min ungdom av.

 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet,  ja, du har förlöst mig ur min moders liv;  dig gäller ständigt mitt lov.

Til dig har jeg støttet mig fra mors liv av; du er den som drog mig ut av min mors skjød; om dig vil jeg alltid synge min lovsang.

 Jag har blivit såsom ett vidunder för många;  men du är min starka tillflykt.

Som et under har jeg vært for mange, men du er min sterke tilflukt.

 Låt min mun vara full av ditt lov,  hela dagen av din ära.

Min munn er full av din pris, hele dagen av din herlighet.

 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid,  övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

Forkast mig ikke i alderdommens tid, forlat mig ikke når min kraft forgår!

 Ty mina fiender säga så om mig,  och de som vakta på min själ      rådslå så med varandra:

For mine fiender har sagt om mig, de som tar vare på mitt liv, rådslår tilsammen

 »Gud har övergivit honom;  förföljen och gripen honom,      ty det finnes ingen som räddar.»

og sier: Gud har forlatt ham; forfølg og grip ham, for det er ingen som redder!

 Gud, var icke långt ifrån mig;  min Gud, skynda till min hjälp.

Gud, vær ikke langt borte fra mig! Min Gud, skynd dig å hjelpe mig!

 Må de komma på skam och förgås,      som stå emot min själ;  må de höljas med smälek och blygd,      som söka min ofärd.

La dem som står mig efter livet, bli til skamme og gå til grunne! La dem som søker min ulykke, bli klædd i skam og spott!

 Men jag skall alltid hoppas  och än mer föröka allt ditt lov.

Og jeg vil alltid håpe, og til all din pris vil jeg legge ny pris.

 Min mun skall förtälja din rättfärdighet,  hela dagen din frälsning,  ty jag känner intet mått därpå.

Min munn skal fortelle om din rettferdighet, hele dagen om din frelse; for jeg vet ikke tall derpå.

 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar;  jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

Jeg vil fremføre Herrens, Israels Guds veldige gjerninger, jeg vil prise din rettferdighet, din alene.

 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom;  och intill nu förkunnar jag dina under.

Gud, du har lært mig det fra min ungdom av, og inntil nu kunngjør jeg dine undergjerninger.

 Så övergiv mig ej heller, o Gud,  i min ålderdom, när jag varder grå,  till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte,  om din makt för alla dem som skola komma.

Forlat mig da heller ikke inntil alderdommen og de grå hår, Gud, inntil jeg får kunngjort din arm for efterslekten, din kraft for hver den som skal komme.

 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud.  Du som har gjort så stora ting,      o Gud, vem är dig lik?

Og din rettferdighet, Gud, når til det høie; du som har gjort store ting, Gud, hvem er som du?

 Du som har låtit oss pröva      så mycken nöd och olycka,  du skall åter göra oss levande      och föra oss upp igen      du jordens djup.

Du som har latt oss se mange trengsler og ulykker, du vil igjen gjøre oss levende og igjen dra oss op av jordens avgrunner.

 Ja, låt mig växa till alltmer;      och trösta mig igen.

Du vil øke min storhet og vende om og trøste mig.

 Så vill ock jag tacka dig      med psaltarspel      för din trofasthet, min Gud;  jag vill lovsjunga dig till harpa,      du Israels Helige.

Så vil jeg også prise dig med harpespill, din trofasthet, min Gud! Jeg vil lovsynge dig til citar, du Israels Hellige!

 Mina läppar skola jubla,      ty jag vill lovsjunga dig;  ja, jubla skall min själ,      som du har förlossat.

Mine leber skal juble, for jeg vil lovsynge dig, og min sjel, som du har forløst.

 Och min tunga skall hela dagen      tala om din rättfärdighet;  ty de som sökte min ofärd      hava kommit på skam och måst blygas.

Min tunge skal også hele dagen tale om din rettferdighet; for de er blitt til spott, de er blitt til skamme, de som søker min ulykke.