Psalms 144

Av David.  Lovad vare HERREN, min klippa,  han som lärde mina armar att kriga,  mina händer att strida;

Av David. Lovet være Herren, min klippe, han som oplærer mine hender til strid, mine fingrer til krig,

 min nåds Gud och min borg,  mitt värn och min räddare,  min sköld och min tillflykt,  han som lägger mitt folk under mig.

min miskunn og min festning, min borg og min redningsmann, mitt skjold og den jeg tar min tilflukt til, den som tvinger mitt folk under mig.

 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne,  en människoson, att du tänker på honom?

Herre, hvad er et menneske, at du kjenner ham, et menneskebarn, at du akter på ham!

 En människa är lik en fläkt,  hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

Et menneske er lik et åndepust, hans dager er som en skygge som farer forbi.

 HERRE, sänk din himmel och far ned,  rör vid bergen, så att de ryka.

Herre, bøi din himmel og far ned, rør ved fjellene så de ryker!

 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem,  skjut dina pilar och förvirra dem.

La lynet lyne og spred dem, send dine piler og skrem dem!

 Räck ut dina händer från höjden,  fräls mig och rädda mig      ur de stora vattnen,      ur främlingarnas hand,

Rekk ut dine hender fra det høie, fri mig og frels mig fra store vann, fra fremmedes hånd,

 vilkas mun talar lögn      och vilkas högra hand      är en falskhetens hand.

de hvis munn taler svik, og hvis høire hånd er en løgnens hånd.

 Gud, en ny sång      vill jag sjunga till din ära,  till tiosträngad psaltare      vill jag lovsjunga dig,

Gud! En ny sang vil jeg synge dig, til tistrenget harpe vil jeg lovsynge dig,

 dig som giver seger åt konungarna,  dig som frälste din tjänare David      från det onda svärdet.

du som gir kongene frelse, som redder David, din tjener, fra det onde sverd.

 Fräls mig och rädda mig      ur främlingarnas hand,  vilkas mun talar lögn,      och vilkas högra hand      är en falskhetens hand.

Frels mig og fri mig fra fremmedes hånd, de hvis munn taler svik, og hvis høire hånd er en løgnens hånd,

 När våra söner stå i sin ungdom      såsom högväxta plantor,  våra döttrar lika hörnstoder,      huggna såsom för palatser;

forat våre sønner må være som planter, høit vokset i sin ungdom, våre døtre som hjørnestolper, hugget som til et slott,

 när våra visthus äro fulla      och skänka förråd på förråd;  när våra får öka sig tusenfalt,      ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

forat våre forrådshus må være fulle og gi av alle slag, at vårt småfe må øke sig i tusentall, ja i titusentall på våre gater,

 när våra oxar gå rikt lastade;  när ingen rämna har brutits i muren      och ingen nödgas draga ut såsom fånge,  när intet klagorop höres på våra gator --

at våre kuer må ha kalv, at det ingen skade må være og intet tap og intet klageskrik på våre gater.

 saligt är det folk som det så går;  ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.

Salig er det folk som det går således; salig er det folk hvis Gud Herren er.