Matthew 20

»Ty med himmelriket är det, såsom när en husbonde bittida om morgonen gick ut för att leja åt sig arbetare till sin vingård.

For himlenes rike er likt en husbond som gikk ut tidlig om morgenen for å leie arbeidere til sin vingård.

Och när han hade kommit överens med arbetarna om en viss dagspenning, sände han dem till sin vingård.

Og da han var blitt enig med arbeiderne om en penning om dagen, sendte han dem bort til sin vingård.

När han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se några andra stå sysslolösa på torget;

Og han gikk ut ved den tredje time og så andre stå ledige på torvet,

och han sade till dem: 'Gån ock I till min vingård, så skall jag giva eder vad skäligt är.'

og til dem sa han: Gå også I bort til vingården, og hvad rett er, vil jeg gi eder. Og de gikk avsted.

Och de gingo. Åter gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde sammalunda.

Atter gikk han ut ved den sjette og den niende time og gjorde likeså.

Också vid elfte timmen gick han ut och fann då några andra stå där; och han sade till dem: 'Varför stån I här hela dagen sysslolösa?'

Og han gikk ut ved den ellevte time og fant andre stående der, og han sa til dem: Hvorfor står I her ledige hele dagen?

De svarade honom: 'Därför att ingen har lejt oss.' Då sade han till dem: 'Gån ock I till min vingård.'

De sa til ham: Fordi ingen har leid oss. Han sa til dem: Gå også I bort til vingården!

När det så hade blivit afton, sade vingårdens herre till sin förvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras lön, men begynn med de sista och gå så tillbaka ända till de första.'

Men da det var blitt aften, sa vingårdens herre til sin forvalter: Kall arbeiderne frem og gi dem deres lønn; begynn med de siste og end med de første!

Då nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagspenning.

Så kom de som var leid ved den ellevte time, og de fikk hver sin penning.

När sedan de första kommo, trodde de att de skulle få mer, men också var och en av dem fick samma dagspenning.

Men da de første kom, tenkte de at de skulde få mere; men de fikk hver sin penning de også.

När de så fingo, knorrade de mot husbonden.

Men da de fikk den, knurret de mot husbonden og sa:

och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du har ändå ställt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?'

Disse siste har bare vært her en time, og du har gjort dem like med oss som har båret dagens byrde og hete.

Då svarade han en av dem och sade: 'Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du icke överens med mig om den dagspenningen?

Men han svarte en av dem og sa: Min venn! jeg gjør dig ikke urett, blev du ikke enig med mig om en penning?

Tag vad dig tillkommer och gå. Men åt denne siste vill jag giva lika mycket som åt dig.

Ta ditt og gå! Men jeg vil gi denne siste like så meget som dig.

Har jag icke lov att göra såsom jag vill med det som är mitt? Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god?' --

Eller har jeg ikke lov til å gjøre med mitt hvad jeg vil? eller er ditt øie ondt fordi jeg er god?

Så skola de sista bliva de första, och de första bliva de sista.»

Således skal de siste bli de første, og de første de siste; for mange er kalt, men få utvalgt.

Då nu Jesus ville gå upp till Jerusalem, tog han till sig de tolv, så att de voro allena; och under vägen sade han till dem:

Og da Jesus drog op til Jerusalem, tok han de tolv disipler til side og sa til dem på veien:

»Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bliva överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skola döma honom till döden

Se, vi går op til Jerusalem, og Menneskesønnen skal overgis til yppersteprestene og de skriftlærde, og de skal dømme ham til døden

och överlämna honom åt hedningarna till att begabbas och gisslas och korsfästas; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»

og overgi ham til hedningene til å spottes og hudstrykes og korsfestes; og på den tredje dag skal han opstå.

Då trädde Sebedeus' söners moder fram till honom med sina söner och föll ned för honom och ville begära något av honom.

Da gikk Sebedeus-sønnenes mor til ham med sine sønner, falt ned for ham og bad ham om noget.

Han frågade henne: »Vad vill du?» Hon svarade honom: »Säg att i ditt rike den ene av dessa mina två söner skall få sitta på din högra sida, och den andre på din vänstra.»

Han sa til henne: Hvad vil du? Hun sa til ham: Si at disse mine to sønner skal sitte, den ene ved din høire og den andre ved din venstre side i ditt rike!

Men Jesus svarade och sade: »I veten icke vad I begären. Kunnen I dricka den kalk som jag skall dricka?» De svarade honom: »Det kunna vi.»

Men Jesus svarte og sa: I vet ikke hvad det er I ber om. Kan I drikke den kalk jeg skal drikke? De sa til ham: Det kan vi.

Då sade han till dem: »Ja, väl skolen I få dricka min kalk, men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka så är bestämt av min Fader.»

Han sa til dem: Min kalk skal I nok drikke; men å sitte ved min høire og ved min venstre side, det tilkommer det ikke mig å gi nogen, men det gis dem som det er beredt av min Fader.

När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på de två bröderna.

Da de ti hørte dette, blev de harme på de to brødre.

Då kallade Jesus dem till sig och sade: »I veten att furstarna uppträda mot sina folk såsom herrar, och att de mäktige låta folken känna sin myndighet.

Men Jesus kalte dem til sig og sa: I vet at fyrstene hersker over sine folk, og deres stormenn bruker makt over dem.

Så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare,

Så skal det ikke være blandt eder; men den som vil bli stor iblandt eder, han skal være eders tjener,

och den som vill vara främst bland eder, han vare de andras dräng,

og den som vil være den første blandt eder, han skal være eders træl,

likasom Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.»

likesom Menneskesønnen ikke er kommet for å la sig tjene, men for selv å tjene og gi sitt liv til en løsepenge for mange.

När de sedan gingo ut ifrån Jeriko, följde honom mycket folk.

Og da de gikk ut fra Jeriko, fulgte meget folk ham.

Och se, två blinda sutto där vid vägen. När dessa hörde att det var Jesus som gick där fram, ropade de och sade: »Herre, förbarma dig över oss, du Davids son.»

Og se, to blinde satt ved veien, og da de hørte at det var Jesus som gikk forbi, ropte de: Miskunn dig over oss, Herre, du Davids sønn!

Och folket tillsade dem strängeligen att de skulle tiga; men de ropade dess mer och sade: »Herre, förbarma dig över oss, du Davids son.»

Folket truet dem at de skulde tie; men de ropte enda mere og sa: Herre, miskunn dig over oss, du Davids sønn!

Då stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: »Vad viljen I att jag skall göra eder?»

Og Jesus stod stille og kalte på dem og sa: Hvad vil I jeg skal gjøre for eder?

De svarade honom: »Herre, låt våra ögon bliva öppnade.»

De sa: Herre! at våre øine må bli oplatt!

Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon, och strax fingo de sin syn och följde honom.

Da ynkedes Jesus inderlig og rørte ved deres øine; og straks fikk de sitt syn igjen, og de fulgte ham.