I Corinthians 3

Och jag kunde icke tala till eder, mina bröder, såsom till andliga människor, utan måste tala såsom till människor av köttslig natur, såsom till dem som ännu äro barn i Kristus.

Og jeg, brødre, kunde ikke tale til eder som til åndelige, men bare som til kjødelige, som til småbarn i Kristus.

Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, ty det fördrogen I då ännu icke. Ja, icke ens nu fördragen I det,

Jeg gav eder melk å drikke og ikke fast føde; for I tålte den enda ikke. Ja, I tåler den ikke ennu,

eftersom I ännu haven ett köttsligt sinne. Ty om avund och kiv finnes bland eder, haven I icke då ett köttsligt sinne, och vandren I icke då på vanligt människosätt?

I er jo ennu kjødelige. For når det er avind og trette iblandt eder, er I da ikke kjødelige og vandrer på menneskelig vis?

När den ene säger: »Jag håller mig till Paulus» och den andre: »Jag håller mig till Apollos», ären I icke då lika hopen av människor?

For når en sier: Jeg holder mig til Paulus, og en annen: Jeg til Apollos, er I da ikke mennesker?

Vad är då Apollos? Vad är Paulus? Allenast tjänare, genom vilka I haven kommit till tro; och de äro det i mån av vad Herren har beskärt åt var och en av dem.

Hvad er da Apollos? eller hvad er Paulus? Tjenere ved hvem I kom til troen, og det efter som Herren gav enhver.

Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.

Jeg plantet, Apollos vannet, men Gud gav vekst;

Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud, som giver växten.

derfor er hverken den noget som planter, eller den som vanner, men Gud som gir vekst.

Den som planterar och den som vattnar -- den ene är såsom den andre, dock så, att var och en skall få sin särskilda lön efter sitt särskilda arbete.

Men den som planter, og den som vanner, er ett; dog skal enhver av dem få sin egen lønn efter sitt eget arbeid.

Ty vi äro Guds medarbetare; I ären ett Guds åkerfält, en Guds byggnad.

For vi er Guds medarbeidere; I er Guds akerland, Guds bygning.

Efter den Guds nåd som blev mig given lade jag grunden såsom en förfaren byggmästare, och en annan bygger nu vidare därpå. Men var och en må se till, huru han bygger därpå.

Efter den Guds nåde som er mig gitt, har jeg lagt grunnvoll som en vis byggmester, og en annen bygger videre; men enhver se til hvorledes han bygger videre!

Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus;

For ingen kan legge en annen grunnvoll enn den som er lagt, det er Jesus Kristus.

men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå,

Men om nogen på denne grunnvoll bygger med gull, sølv, kostelige stener, tre, høi, strå,

så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. »Den dagen» skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva.

da skal enhvers verk bli åpenbart; for dagen skal vise det, for den åpenbares med ild, og hvordan enhvers verk er, det skal ilden prøve.

Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden, bliver beståndande, så skall han undfå lön;

Om det verk som en har bygget, står sig, da skal han få lønn;

men om hans verk brännes upp, så skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bliva frälst, men såsom igenom eld.

om ens verk brenner op, da skal han tape lønnen, men selv skal han bli frelst, dog således som gjennem ild.

Veten I icke att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder?

Vet I ikke at I er Guds tempel, og at Guds Ånd bor i eder?

Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom; ty Guds tempel är heligt, och det templet ären I.

Om nogen ødelegger Guds tempel, ham skal Gud ødelegge; for Guds tempel er hellig, og det er I.

Ingen bedrage sig själv. Om någon bland eder menar sig vara vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för att han skall kunna bliva vis.

Ingen dåre sig selv! Om nogen iblandt eder tykkes sig å være vis i denne verden, han bli en dåre, forat han kan bli vis;

Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud. Det är ju skrivet:  »Han fångar de visa i deras klokskap»;

for denne verdens visdom er dårskap for Gud. For det er skrevet: Han fanger de vise i deres kløkt,

så ock:  »Herren känner  de visas tankar,  han vet att de äro fåfängliga.»

og atter: Herren kjenner de vises tanker, at de er tomme.

Så berömme sig då ingen av människor. Allt hör ju eder till;

Derfor rose ingen sig av mennesker! for alt hører eder til,

det må vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela världen, det må vara liv eller död, vad som nu är, eller vad som skall komma, alltsammans hör eder till.

enten det er Paulus eller Apollos eller Kefas, enten det er verden eller liv eller død, enten det er det som nu er, eller det som komme skal - alt hører eder til,

Men I hören Kristus till, och Kristus hör Gud till.

men I hører Kristus til, og Kristus hører Gud til.