Ecclesiastes 10

 Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva;  så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.

Le mosche morte fanno puzzare e imputridire l’olio del profumiere; un po’ di follia guasta il pregio della sapienza e della gloria.

 Den vise har sitt hjärta åt höger,  men dåren har sitt hjärta åt vänster.

Il savio ha il cuore alla sua destra, ma lo stolto l’ha alla sua sinistra.

 Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta,  och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.

Anche quando lo stolto va per la via, il senno gli manca e mostra a tutti ch’è uno stolto.

 Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så  håll dig dock stilla,  ty saktmod gör stora synder ogjorda.

Se il sovrano sale in ira contro di te, non lasciare il tuo posto; perché la dolcezza previene grandi peccati.

 Ett elände gives, som jag har sett under solen,  ett fel som beror av den som har makten:

C’è un male che ho veduto sotto il sole, un errore che procede da chi governa:

 att dårskap sättes på höga platser,  medan förnämliga män få sitta i förnedring.

che, cioè la stoltezza occupa posti altissimi, e i ricchi seggono in luoghi bassi.

 Jag har sett trälar färdas till häst  och hövdingar få gå till fots såsom trälar.

Ho veduto degli schiavi a cavallo, e de’ principi camminare a piedi come degli schiavi.

 Den som gräver en grop, han faller själv däri,  och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.

Chi scava una fossa vi cadrà dentro, e chi demolisce un muro sarà morso dalla serpe.

 Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem,  den som hugger ved kommer i fara därvid.

Chi smuove le pietre ne rimarrà contuso, e chi spacca le legna corre un pericolo.

 Om man icke slipar eggen,  när ett järn har blivit slött,  så måste man anstränga krafterna dess mer;  och vishet är att göra allt på bästa sätt.

Se il ferro perde il taglio e uno non l’arrota, bisogna che raddoppi la forza; ma la sapienza ha il vantaggio di sempre riuscire.

 Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad,  så har besvärjaren intet gagn av sin konst.

Se il serpente morde prima d’essere incantato, l’incantatore diventa inutile.

 Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest,  men dårens läppar fördärva honom själv.

Le parole della bocca del savio son piene di grazia; ma le labbra dello stolto son causa della sua rovina.

 Begynnelsen på hans muns ord är dårskap,  och änden på hans tal är uselt oförnuft.

Il principio delle parole della sua bocca è stoltezza, e la fine del suo dire è malvagia pazzia.

 Och dåren är rik på ord;  dock vet ingen människa vad som skall ske;  vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?

Lo stolto moltiplica le parole; eppure l’uomo non sa quel che gli avverrà; e chi gli dirà quel che succederà dopo di lui?

 Dårens möda bliver honom tung,  ty icke ens till staden hittar han fram.

La fatica dello stolto lo stanca, perch’egli non sa neppur la via della città.

 Ve dig, du land vars konung är ett barn,  och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!

Guai a te, o paese, il cui re è un fanciullo, e i cui principi mangiano fin dal mattino!

 Väl dig, du land vars konung är en ädling,  och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid,  med måttlighet, och icke för att överlasta sig!

Beato te, o paese, il cui re è di nobile lignaggio, ed i cui principi si mettono a tavola al tempo convenevole, per ristorare le forze e non per ubriacarsi!

 Genom lättja förfalla husets bjälkar,  och genom försumlighet dryper det in i huset.

Per la pigrizia sprofonda il soffitto; per la rilassatezza delle mani piove in casa.

 Till sin förlustelse håller man gästabud,  och vinet gör livet glatt;  men penningen är det som förlänar alltsammans.

Il convito è fatto per gioire, il vino rende gaia la vita, e il danaro risponde a tutto.

 Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung,  och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man;  ty himmelens fåglar böra fram ditt tal,  och de bevingade förkunna vad du har sagt.

Non maledire il re, neppur col pensiero; e non maledire il ricco nella camera ove tu dormi; poiché un uccello del cielo potrebbe spargerne la voce, e un messaggero alato pubblicare la cosa.