Genesis 49

Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: Församlen eder, på det att jag må förkunna eder vad som skall hända eder i kommande dagar:

Povolal pak Jákob synů svých, a řekl: Sejděte se, a oznámím vám, co se s vámi díti bude potomních dnů.

 Kommen tillhopa och hören, I Jakobs söner;  hören på eder fader Israel.

Shromažďte se a slyšte synové Jákobovi, poslyšte Izraele otce svého.

 Ruben, min förstfödde är du,  min kraft och min styrkas förstling,  främst i myndighet och främst i makt.

Ruben, prvorozený můj jsi ty, síla má, a počátek moci mé, vyvýšenost důstojenství a vyvýšenost síly.

 Du sjuder över såsom vatten,  du skall icke bliva den främste,  ty du besteg din faders läger;  då gjorde du vad skändligt var.  Ja, min bädd besteg han!

Prudce sběhneš jako voda. Nebudeš vyvýšen, proto že jsi vstoupil na lůže otce svého; a jakž jsi poškvrnil postele mé, zmizelo vyvýšení tvé.

 Simeon och Levi äro bröder;  deras vapen äro våldets verktyg.

Simeon a Léví bratří, nástrojové nepravosti jsou v příbytcích jejich.

 Min själ inlåte sig ej i deras råd,  min ära tage ingen del i deras samkväm;  ty i sin vrede dräpte de män,  och i sitt överdåd stympade de oxar.

Do tajné rady jejich nevcházej duše má, k shromáždění jejich nepřipojuj se slávo má; nebo v prchlivosti své zbili muže, a svévolně vyvrátili zed.

 Förbannad vare deras vrede, som är så våldsam,  och deras grymhet, som är så hård!  Jag skall förströ dem i Jakob,  jag skall förskingra dem i Israel.

Zlořečená prchlivost jejich, nebo neustupná; i hněv jejich, nebo zatvrdilý jest. Rozdělím je v Jákobovi, a rozptýlím je v Izraeli.

 Dig, Juda, dig skola dina bröder prisa;  din hand skall vara på dina fienders nacke,  för dig skola din faders söner buga sig.

Judo, ty jsi, tebe chváliti budou bratří tvoji; ruka tvá bude na šíji nepřátel tvých; klaněti se budou tobě synové otce tvého.

 Ett ungt lejon är Juda;  från rivet byte har du dragit ditupp, min son.  Han har lagt sig ned, han vilar såsom ett lejon,  såsom en lejoninna -- vem vågar oroa honom?

Lvíče Juda, z loupeže, synu můj, vrátil jsi se; schýliv se, ležel jako lev a jako lvice; kdo zbudí ho?

 Spiran skall icke vika ifrån Juda,  icke härskarstaven ifrån hans fötter,  till dess han kommer till Silo  och folken bliva honom hörsamma.

Nebude odjata berla od Judy, ani vydavatel zákona od noh jeho, dokudž nepřijde Sílo; a k němu se shromáždí národové.

 Han binder vid vinträdet sin åsna,  vid ädla rankan sin åsninnas fåle.  Han tvår sina kläder i vin,  sin mantel i druvors blod.

Uváže k vinnému kmenu osle své, a k výbornému kmenu oslátko oslice své. Práti bude u víně roucho své, a v červeném víně oděv svůj.

 Hans ögon äro dunkla av vin  och hans tänder vita av mjölk.

Červenějších očí bude nad víno, a zubů bělejších nad mléko.

 Sebulon skall bo vid havets strand,  vid stranden, där skeppen ligga;  sin sida skall han vända mot Sidon.

Zabulon bydliti bude na břehu mořském, a na přístavu lodí, a pomezí jeho až k Sidonu.

 Isaskar är en stark åsna,  som ligger i ro i sin inhägnad.

Izachar osel silný, ležící mezi dvěma břemeny.

 Och han såg att viloplatsen var god,  och att landet var ljuvligt;  då böjde han sin rygg under bördor  och blev en arbetspliktig tjänare.

A vida odpočinutí, že jest dobré, a zemi, že jest rozkošná, sehne rameno své k nošení, a dávati bude daně.

 Dan skall skaffa rätt åt sitt folk,  han såväl som någon av Israels stammar.

Dan souditi bude lid svůj, jako jedno z pokolení Izraelských.

 Dan skall vara en orm på vägen,  en huggorm på stigen,  en som biter hästen i foten,  så att ryttaren faller baklänges av.

Budeť Dan jako had podlé cesty, jako had rohatý podlé stezky, štípaje kopyta koně, aby spadl jezdec jeho zpět.

 HERRE, jag bidar efter din frälsning!

Spasení tvého očekávám, ó Hospodine!

 Gad skall trängas av skaror,  men själv skall han tränga dem på hälarna.

Gád, vojsko přemůže jej, však on svítězí potom.

 Från Aser kommer fetma, honom till mat;  konungsliga läckerheter har han att giva.

Asser, tučný bude pokrm jeho, a onť vydávati bude rozkoše královské.

 Naftali är en snabb hind;  han har sköna ord att giva.

Neftalím jako laň vypuštěná, vydávaje výmluvnosti krásné.

 Ett ungt fruktträd är Josef,  ett ungt fruktträd vid källan;  dess grenar nå upp över muren.

Ratolest rostoucí Jozef, ratolest rostoucí podlé studnice; ratolesti vycházely nad zed.

 Bågskyttar oroa honom,  de skjuta på honom och ansätta honom;

Ačkoli hořkostí naplnili jej, a stříleli na něj, a v tajné nenávisti měli ho střelci:

 dock förbliver hans båge fast,  och hans händer och armar spänstiga,  genom dens händer, som är den Starke i Jakob,  genom honom som är herden, Israels klippa,

Však zůstalo v síle lučiště jeho, a zsilila se ramena rukou jeho z rukou mocného Jákobova; odkudž byl pastýř a kámen Izraelův;

 genom din faders Gud -- han skall hjälpa dig.  genom den Allsmäktige -- han skall välsigna dig  med välsignelser från himmelen därovan,  välsignelser från djupet som utbreder sig därnere,  välsignelser från bröst och sköte.

Od silného Boha, jemuž sloužil otec tvůj, kterýž spomáhá tobě, a od všemohoucího, kterýž požehná tobě požehnáními nebeskými s hůry, požehnáními propasti ležící hluboko, požehnáním prsů a života.

 Din faders välsignelser nå högt,  högre än mina förfäders välsignelser,  de nå upp till de eviga höjdernas härlighet.  De skola komma över Josefs huvud,  över dens hjässa, som är en furste bland sina bröder.

Požehnání otce tvého silnější budou nad požehnání předků mých, až k končinám pahrbků věčných; budou nad hlavou Jozefovou, a na vrchu hlavy Nazarejského mezi bratřími jeho.

 Benjamin är en glupande ulv;  om morgonen förtär han rov,  och om aftonen utskiftar han byte.»

Beniamin, vlk dravý, ráno bude jísti loupež, a večer rozdělí kořisti.

Alla dessa äro Israels stammar, tolv till antalet, och detta är vad deras fader talade till dem, när han välsignade dem; åt var och en av dem gav han sin särskilda välsignelse.

Všech těchto pokolení Izraelských jest dvanácte; a to jest, což mluvil jim otec jejich; požehnal jim také, jednomu každému vedlé požehnání jeho požehnal.

Och han bjöd dem och sade till dem: »Jag skall nu samlas till mitt folk; begraven mig bredvid mina fäder, i grottan på hetiten Efrons åker,

A poroučeje jim, řekl: Já připojen budu k lidu svému; pochovejte mne s otci mými v jeskyni té, kteráž jest na poli Efrona Hetejského,

i den grotta som ligger på åkern i Makpela, gent emot Mamre, i Kanaans land, den åker som Abraham köpte till egen grav av hetiten Efron,

V jeskyni, kteráž jest na poli Machpelah, jenž jest naproti Mamre v zemi Kananejské, kterouž koupil Abraham spolu s polem tím od Efrona Hetejského k dědičnému pohřbu.

där de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, där de ock hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och där jag själv har begravit Lea,

Tam pochovali Abrahama a Sáru ženu jeho; tam pochovali Izáka a Rebeku ženu jeho; tam také pochovali Líu.

på den åkern som jämte grottan där köptes av Hets barn.»

Koupeno pak bylo pole a jeskyně, kteráž na něm, od synů Het.

När Jakob hade givit sina söner denna befallning, drog han sina fötter upp i sängen; och han gav upp andan och blev samlad till sina fäder.

A když přestal Jákob přikazovati synům svým, složil nohy své na ložci a umřel; a připojen jest k lidu svému.