I Corinthians 3

Og jeg, brødre, kunde ikke tale til eder som til åndelige, men bare som til kjødelige, som til småbarn i Kristus.

Och jag kunde icke tala till eder, mina bröder, såsom till andliga människor, utan måste tala såsom till människor av köttslig natur, såsom till dem som ännu äro barn i Kristus.

Jeg gav eder melk å drikke og ikke fast føde; for I tålte den enda ikke. Ja, I tåler den ikke ennu,

Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, ty det fördrogen I då ännu icke. Ja, icke ens nu fördragen I det,

I er jo ennu kjødelige. For når det er avind og trette iblandt eder, er I da ikke kjødelige og vandrer på menneskelig vis?

eftersom I ännu haven ett köttsligt sinne. Ty om avund och kiv finnes bland eder, haven I icke då ett köttsligt sinne, och vandren I icke då på vanligt människosätt?

For når en sier: Jeg holder mig til Paulus, og en annen: Jeg til Apollos, er I da ikke mennesker?

När den ene säger: »Jag håller mig till Paulus» och den andre: »Jag håller mig till Apollos», ären I icke då lika hopen av människor?

Hvad er da Apollos? eller hvad er Paulus? Tjenere ved hvem I kom til troen, og det efter som Herren gav enhver.

Vad är då Apollos? Vad är Paulus? Allenast tjänare, genom vilka I haven kommit till tro; och de äro det i mån av vad Herren har beskärt åt var och en av dem.

Jeg plantet, Apollos vannet, men Gud gav vekst;

Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.

derfor er hverken den noget som planter, eller den som vanner, men Gud som gir vekst.

Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud, som giver växten.

Men den som planter, og den som vanner, er ett; dog skal enhver av dem få sin egen lønn efter sitt eget arbeid.

Den som planterar och den som vattnar -- den ene är såsom den andre, dock så, att var och en skall få sin särskilda lön efter sitt särskilda arbete.

For vi er Guds medarbeidere; I er Guds akerland, Guds bygning.

Ty vi äro Guds medarbetare; I ären ett Guds åkerfält, en Guds byggnad.

Efter den Guds nåde som er mig gitt, har jeg lagt grunnvoll som en vis byggmester, og en annen bygger videre; men enhver se til hvorledes han bygger videre!

Efter den Guds nåd som blev mig given lade jag grunden såsom en förfaren byggmästare, och en annan bygger nu vidare därpå. Men var och en må se till, huru han bygger därpå.

For ingen kan legge en annen grunnvoll enn den som er lagt, det er Jesus Kristus.

Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus;

Men om nogen på denne grunnvoll bygger med gull, sølv, kostelige stener, tre, høi, strå,

men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå,

da skal enhvers verk bli åpenbart; for dagen skal vise det, for den åpenbares med ild, og hvordan enhvers verk er, det skal ilden prøve.

så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. »Den dagen» skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva.

Om det verk som en har bygget, står sig, da skal han få lønn;

Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden, bliver beståndande, så skall han undfå lön;

om ens verk brenner op, da skal han tape lønnen, men selv skal han bli frelst, dog således som gjennem ild.

men om hans verk brännes upp, så skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bliva frälst, men såsom igenom eld.

Vet I ikke at I er Guds tempel, og at Guds Ånd bor i eder?

Veten I icke att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder?

Om nogen ødelegger Guds tempel, ham skal Gud ødelegge; for Guds tempel er hellig, og det er I.

Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom; ty Guds tempel är heligt, och det templet ären I.

Ingen dåre sig selv! Om nogen iblandt eder tykkes sig å være vis i denne verden, han bli en dåre, forat han kan bli vis;

Ingen bedrage sig själv. Om någon bland eder menar sig vara vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för att han skall kunna bliva vis.

for denne verdens visdom er dårskap for Gud. For det er skrevet: Han fanger de vise i deres kløkt,

Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud. Det är ju skrivet:  »Han fångar de visa i deras klokskap»;

og atter: Herren kjenner de vises tanker, at de er tomme.

så ock:  »Herren känner  de visas tankar,  han vet att de äro fåfängliga.»

Derfor rose ingen sig av mennesker! for alt hører eder til,

Så berömme sig då ingen av människor. Allt hör ju eder till;

enten det er Paulus eller Apollos eller Kefas, enten det er verden eller liv eller død, enten det er det som nu er, eller det som komme skal - alt hører eder til,

det må vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela världen, det må vara liv eller död, vad som nu är, eller vad som skall komma, alltsammans hör eder till.

men I hører Kristus til, og Kristus hører Gud til.

Men I hören Kristus till, och Kristus hör Gud till.