Isaiah 33

Wehe dir, Verwüster, und du selbst wurdest nicht verwüstet; und dir, Räuber, und man hat dich nicht beraubt! Sobald du das Verwüsten vollendet hast, wirst du verwüstet werden; sobald du mit dem Rauben fertig bist, wirst du beraubt werden. -
 Ve dig, du fördärvare,      som själv har gått fri ifrån fördärvet!  Ve dig, du härjare,      som själv har undgått förhärjning!  När du har fyllt ditt mått att fördärva,  drabbas du själv av fördärvet;  när du har fullbordat till härjande  drabbas du själv av förhärjning.
Jehova, sei uns gnädig! auf dich harren wir; sei ihr Arm jeden Morgen, ja, unsere Rettung zur Zeit der Bedrängnis! -
 HERRE, var oss nådig,      dig förbida vi.  Var dessas arm var morgon;  ja, var vår frälsning i nödens tid.
Vor dem Brausen deines Getümmels entfliehen die Völker, vor deiner Erhebung zerstreuen sich die Nationen.
 För ditt väldiga dån      fly folken bort;  när du reser dig upp,      förskingras folkslagen.
Und weggerafft wird eure Beute, wie die Heuschrecken wegraffen; wie Heuschrecken rennen, rennt man darauf los.
 Och man får skövla och taga byte efter eder,      såsom gräsmaskar skövla;  såsom gräshoppor störta fram,      så störtar man över det.
Jehova ist hocherhaben; denn er wohnt in der Höhe, er füllt Zion mit Recht und Gerechtigkeit.
 HERREN är hög,      ty han bor i höjden;  han uppfyller Sion      med rätt och rättfärdighet.
Und es wird Festigkeit deiner Zeiten, Fülle von Heil, von Weisheit und Erkenntnis geben; die Furcht Jehovas wird sein Schatz sein.
 Ja, trygga tider skola komma för dig!  Vishet och kunskap      bereda Sion frälsning i rikt mått,  och HERRENS fruktan      skall vara deras skatt.
Siehe, ihre Helden schreien draußen, die Friedensboten weinen bitterlich.
 Hör, deras hjältar      klaga därute,  fredsbudbärarna      gråta bitterligen.
Die Straßen sind verödet, der Wanderer feiert. Er hat den Bund gebrochen, die Städte verachtet, keines Menschen geachtet.
 Vägarna äro öde,      ingen går mer på stigarna.  Han bryter förbund,      han aktar städer ringa,  människor räknar han för intet.
Es trauert, es schmachtet das Land; der Libanon steht beschämt da, er verdorrt; Saron ist einer Steppe gleich geworden, und Basan und Karmel schütteln ihr Laub ab.
 Landet ligger sörjande och försmäktar,  Libanon blyges och står förvissnat,  Saron har blivit likt en hedmark,  Basans och Karmels skogar fälla sina löv.
Nun will ich aufstehen, spricht Jehova; nun will ich mich emporrichten, nun mich erheben.
 Men nu vill jag stå upp,      säger HERREN,  nu vill jag resa mig upp,      nu vill jag upphäva mig.
Ihr gehet schwanger mit Heu, Stoppeln werdet ihr gebären; euer Schnauben ist ein Feuer, das euch verzehren wird.
 Med halm gån I havande,      och strå föden I;  edert raseri är en eld,      som skall förtära eder själva.
Und die Völker werden zu Kalkbränden, wie abgehauene Dornen, die im Feuer verbrannt werden.
 Folken skola förbrännas      och bliva till aska,  ja, likna avhugget törne,      som brinner upp i eld.
Höret, ihr Fernen, was ich getan, und ihr Nahen, erkennet meine Macht!
 Så hören nu, I som fjärran ärer,      vad jag har gjort;  förnimmen min makt,      I som nära ären.
Die Sünder in Zion sind erschrocken, Beben hat die Ruchlosen ergriffen. "wer von uns kann weilen bei verzehrendem Feuer? Wer von uns kann weilen bei ewigen Gluten?" -
 Syndarna i Sion bliva förskräckta,  bävan griper de gudlösa.  »Vem av oss kan härda ut      vid en förtärande eld,  vem av oss kan bo      vid en evig glöd?»
Wer in Gerechtigkeit wandelt und Aufrichtigkeit redet; wer den Gewinn der Bedrückungen verschmäht; wer seine Hände schüttelt, um keine Bestechung anzunehmen; wer sein Ohr verstopft, um nicht von Bluttaten zu hören, und seine Augen verschließt, um Böses nicht zu sehen:
 Den som vandrar i rättfärdighet      och talar, vad rätt är,  den som föraktar, vad som vinnes      genom orätt och våld,  och den som avhåller sina händer      från att taga mutor,  den som tillstoppar sina öron      för att icke höra om blodsgärningar  och tillsluter sina ögon      för att icke se, vad ont är,
der wird auf Höhen wohnen, Felsenfesten sind seine Burg; sein Brot wird ihm dargereicht, sein Wasser versiegt nie. -
 han skall bo på höjderna,  klippfästen skola vara hans värn,  sitt bröd skall han få,      och vatten skall han hava beständigt.
Deine Augen werden den König schauen in seiner Schönheit, sehen werden sie ein weithin offenes Land.
 Ja, dina ögon skola skåda      en konung i hans härlighet,  de skola blicka ut      över ett vidsträckt land.
Dein Herz wird des Schreckens gedenken: Wo ist der Schreiber? wo der Wäger? wo, der die Türme zählte?
 Då skall ditt hjärta tänka tillbaka      på förskräckelsens tid:  »Var är nu skatteräknaren,      var är nu skattevägaren,  var är den som räknade tornen?»
Du wirst das freche Volk nicht mehr sehen, das Volk von unverständlicher Sprache, daß man sie nicht vernehmen, von stammelnder Zunge, die man nicht verstehen kann.
 Du slipper då att se      det fräcka folket,  folket, vars obegripliga språk      man ej kunde förstå,  vars stammande tungomål      ingen kunde tyda.
Schaue Zion an, die Stadt unserer Festversammlungen! Deine Augen werden Jerusalem sehen, eine ruhige Wohnstätte, ein Zelt, das nicht wandern wird, dessen Pflöcke ewiglich nicht herausgezogen, und von dessen Seilen keines je losgerissen werden wird; -
 Men skåda på Sion,      våra högtiders stad,  låt dina ögon betrakta Jerusalem:      det är en säker boning,  ett tält, som icke flyttas bort,  ett vars pluggar      aldrig ryckas upp  och av vars streck      intet enda brister sönder.
sondern daselbst ist ein Mächtiger, Jehova, bei uns; ein Ort von Flüssen, von breiten Strömen: kein Ruderschiff kommt hinein, und durch denselben zieht kein mächtiges Schiff.
 Ja, vi hava där      HERREN, den väldige;  han är för oss såsom floder      och breda strömmar;  ingen roddflotta kommer där fram,  och det väldigaste skepp kan ej fara däröver.
Denn Jehova ist unser Richter, Jehova unser Feldherr, Jehova unser König; er wird uns retten. -
 Ty HERREN är vår domare,      HERREN är vår härskare,  HERREN är vår konung,      han frälsar oss.
Schlaff hängen deine Taue; sie halten nicht fest das Gestell ihres Mastes, halten das Segel nicht ausgebreitet. -Dann wird ausgeteilt des Raubes Beute in Menge, selbst Lahme plündern die Beute.
 Dina tåg hänga slappa,      de hålla ej masten stadig,      ej seglet spänt.  Men då skall rövat gods      utskiftas i myckenhet,  ja, också de lama      skola då taga byte.
Und kein Einwohner wird sagen: Ich bin schwach. Dem Volke, das darin wohnt, wird die Missetat vergeben sein. -
 Och ingen av invånarna      skall säga: »Jag är svag»,  ty folket, som där bor,      har fått sin missgärning förlåten.