Song of Solomon 1

Salomos Højsang

Bruden talar om och till brudgummen v.Sångernas sång av Salomo.

Kys mig, giv mig Kys af din mund thi din Kærlighed er bedre end Vin.

 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun!  Ty din kärlek är mer ljuv än vin.

Lifligt dufter dine Salver, dit Navn er en udgydt Salve, derfor har Kvinder dig kær.

 Ljuv är doften av dina salvor,  ja, en utgjuten salva är ditt namn;  fördenskull hava tärnorna dig kär.

Drag mig efter dig, kom, lad os løbe; Kongen tog mig ind i sine Kamre. Vi vil juble og glæde os i dig, prise din Hærlighed fremfor Vin. Med Rette har de dig kær.

 Drag mig med dig!  Med hast vilja vi följa dig.  Ja, konungen har fört mig in i sina gemak;  Vi vilja fröjdas och vara glada över dig,  vi vilja prisa din kärlek högre än vin;  med rätta har man dig kär.               ----

Jeg er sort, dog yndig, Jerusalems Døtre, som Kedars Telte, som Salmas Forhæng.

 Svart är jag, dock är jag täck,      I Jerusalems döttrar,  lik Kedars hyddor,      lik Salomos tält.

Se ej på mig, fordi jeg er sortladen, fordi jeg er brændt af Solen. Min Moders Sønner vrededes på mig, til Vingårdsvogterske satte de mig - min egen Vingård vogted jeg ikke.

 Sen icke därpå att jag är så svart,  att solen har bränt mig så.  Min moders söner blevo vreda på mig  och satte mig till vingårdsvakterska;  min egen vingård kunde jag icke vakta.

Sig mig, du, som min Sjæl har kær, hvor du vogter din Hjord, hvor du holder Hvil ved Middag. Thi hvi skal jeg gå som en Landstryger ved dine Fællers Hjorde?

 »Säg mig, du som min själ har kär:  Var för du din hjord i bet?  Var låter du den vila om middagen?  Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna  vid dina vänners hjordar.»

Såfremt du ikke ved det, du fagreste blandt Kvinder, følg da kun Hjordens Spor og vogt dine Geder ved Hyrdernes Boliger.

 »Om du icke vet det,      du skönaste bland kvinnor,  så gå blott åstad i hjordens spår,      och för dina killingar i bet      vid herdarnas tält.»               ----

Ved Faraos Forspand ligner jeg dig, min Veninde.

 »Vid ett sto i Faraos spann      förliknar jag dig, min älskade.

Dine Kinder er yndige med Snorene din Hals med Kæderne.

 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen,      din hals med sina pärlerader.

Vi vil gøre dig Snore af Guld med Stænk af Sølv.

 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig      med silverkulor på.»

Min Nardus spreder sin Duft, mens Kongen er til Bords;

 »Medan konungen håller sin fest,      sprider min nardus sin doft.

min Ven er mig en Myrrapose, der ligger ved mit Bryst,

 Min vän är för mig ett myrragömme,      som jag bär i min barm.

min Ven er mig en Koferklase fra En-Gedis Vingårde.

 Min vän är för mig en klase cyperblommor      från En-Gedis vingårdar.»

Hvor du er fager, min Veninde, hvor du er fager, dine Øjne er Duer!

 »Vad du är skön, min älskade!      Vad du är skön!      Dina ögon äro duvor.»

Hvor du er fager, min Ven, ja dejlig er du, vort Leje er grønt,

 »Vad du är skön, min vän!      Ja, ljuvlig är du,      och grönskande är vårt viloläger.

vor Boligs Bjælker er Cedre, Panelet Cypresser!

 Bjälkarna i vår boning äro cedrar,      och cypresser vår väggpanel.»         2, bruden talar åter v.  3--5.  -- Bruden          talar till Jerusalems döttrar v.  6--7.             -- Bruden talar v.  8--9, anför          brudgummens ord v.  10--14.  -- Vers om           vingårdens fiender v.  15.  -- Bruden                     talar v.  16--17.