Psalms 41

(Til sangmesteren. En salme af David.) Salig den Mand, der tager sig af de svage, ham frelser HERREN på Ulykkens Dag;

För sångmästaren; en psalm av David.

HERREN vogter ham, holder ham i Live, det går ham vel i Landet, han giver ham ikke i Fjendevold.

 Säll är den som låter sig vårda om den arme;  honom skall HERREN hjälpa      på olyckans dag.

På Sottesengen står HERREN ham bi, hans Smertensleje gør du ham let.

 HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv,      han skall prisas säll i landet.  Icke skall du överlämna honom      åt hans fienders vilja!

Så siger jeg da: Vær mig nådig, HERRE, helbred min Sjæl, jeg har syndet mod dig!

 HERREN skall på sjukbädden      stå honom bi;  vid hans krankhet förvandlar du      alldeles hans läger.

Mine Fjender ønsker mig ondt: "Hvornår mon han dør og hans Navn udslettes?"

 Så säger jag då: HERRE;      var du mig nådig;  hela du min själ,      ty jag har syndat mot dig.

Kommer en i Besøg, så fører han hyklerisk Tale, hans Hjerte samler på ondt, og så går han bort og taler derom.

 Mina fiender tala      vad ont är mot mig:  »När skall han dö      och hans namn förgås?»

Mine Avindsmænd hvisker sammen imod mig, alle regner de med, at det går mig ilde:

 Kommer någon och besöker mig,      så talar han falskhet;  hans hjärta samlar åt honom      vad ondskefullt är;  sedan går han ut och talar därom.

"En dødelig Sot har grebet ham; han ligger der - kommer aldrig op!"

 De som hata mig tassla alla      med varandra mot mig;  de tänka ut mot mig      det som är mig till skada.

Endog min Ven, som jeg stolede på, som spiste mit Brød, har løftet Hælen imod mig.

 »Ohjälplig ofärd      har drabbat honom,  han som ligger där      skall icke mer stå upp.»

Men du, o HERRE, vær mig nådig og rejs mig, så jeg kan øve Gengæld imod dem.

 Ja, också min vän,      som jag litade på,  han som åt mitt bröd,      lyfter nu mot mig sin häl.

Deraf kan jeg kende, at du har mig kær, at min Fjende ikke skal juble over mig.

 Men du, HERRE,      var mig nådig och upprätta mig,      så vill jag vedergälla dem.

Du holder mig oppe i Kraft af min Uskyld, lader mig stå for dit Åsyn til evig Tid.

 Att du har behag till mig,      det vet jag därav  att min fiende icke      får jubla över mig.

Lovet være HERREN, Israels Gud, fra Evighed og til Evighed, Amen, Amen!

 Ty mig uppehåller du,      för min ostrafflighets skull,  och låter mig stå      inför ditt ansikte evinnerligen.               ---- [ (Psalms 41:14) Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen.          Den bedrövades och förföljdes längtan                      till Guds hus. ]