Job 11

A odpovídaje Zofar Naamatský, řekl:

Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

Zdaliž k mnohým slovům nemá odpovědíno býti? Aneb zdali člověk mnohomluvný práv zůstane?

 Skall sådant ordflöde bliva utan svar  och en så stortalig man få rätt?

Žváním svým lidi zaměstknáváš, a posmíváš se, aniž jest, kdo by tě zahanbil.

 Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad,  så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?

Nebo jsi řekl: Čisté jest učení mé, a čist jsem, ó Bože, před očima tvýma.

 Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt,  och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?

Ješto, ó kdyby Bůh mluvil, a otevřel rty své proti tobě,

 Nej, om allenast Gud ville tala  och upplåta sina läppar till att svara dig,

Aťby oznámil tajemství moudrosti, že dvakrát většího trestání zasloužil jsi. A věz, že se Bůh zapomněl na tebe pro nepravost tvou.

 om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter,  huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått,  då insåge du att Gud, dig till förmån,  har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.

Zdaliž ty stižitelnosti Boží dosáhneš, aneb dokonalost Všemohoucího vystihneš?

 Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet  eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?

Vyšší jest nebes, což učiníš? Hlubší než peklo, jakž porozumíš?

 Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra?  djupare än dödsriket -- vad kan du förstå?

Delší jest míra její než země, a širší než moře.

 Dess längd sträcker sig vidare än jorden,  och i bredd överträffar den havet.

Bude-li pléniti neb zavírati aneb ssužovati, kdo se na něj bude domlouvati?

 När han vill fara fram och ia någon inne  eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?

Poněvadž zná lidskou marnost, a vidí nepravost, což by tomu rozuměti neměl?

 Han är ju den som känner lögnens män,  fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.

Tak aby muž nesmyslný nabyl rozumu, ačkoli člověk jest jako hřebec z divokého osla zplozený.

 Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd,  som en vildåsnefåle kan födas till människa.

Jestliže ty nastrojíš srdce své, a ruce své k němu vztáhneš;

 Om du nu rätt bereder ditt hjärta  och uträcker dina händer till honom,

Byla-li by nepravost v ruce tvé, vzdal ji od sebe, aniž dopouštěj bydliti v staních svých nešlechetnosti:

 om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand  och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,

Tedy jistě pozdvihneš tváři své z poškvrny, a budeš nepohnutý, aniž se báti budeš.

 ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam,  du står fast och har intet att frukta.

Nebo se na těžkost zapomeneš, na niž jako na vody, kteréž pominuly, zpomínati budeš.

 Ja, då skall du förgäta din olycka,  blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.

K tomu nad poledne jasný nastaneť čas; zatmíš-li se pak, jitru podobný budeš.

 Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken;  och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.

Budeš i mysli doufanlivé, maje naději; stánek roztáhneš, i bezpečně spáti budeš.

 Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp;  du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.

A tak v pokoji budeš, aniž tě kdo předěsí, a mnozí tváři tvé kořiti se budou.

 Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig,  och många skola söka din ynnest.

Oči pak bezbožných zkaženy budou, a utíkání jim zhyne; nadto naděje jejich bude jako dchnutí člověka.

 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta;  ingen tillflykt skall mer finnas för dem,  och deras hopp skall vara att få giva upp andan.