Song of Solomon 1

Salomonova Pjesma nad pjesmama

Bruden talar om och till brudgummen v.Sångernas sång av Salomo.

Poljubi me poljupcem usta svojih, ljubav je tvoja slađa od vina.

 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun!  Ty din kärlek är mer ljuv än vin.

Miris najboljih mirodija, ulje razlito ime je tvoje, zato te ljube djevojke.

 Ljuv är doften av dina salvor,  ja, en utgjuten salva är ditt namn;  fördenskull hava tärnorna dig kär.

Povuci me za sobom, bježimo! Kralj me uveo u odaje svoje. Igrat ćemo se i radovati zbog tebe, slavit ćemo ljubav tvoju više nego vino. Pravo je da te ljube.

 Drag mig med dig!  Med hast vilja vi följa dig.  Ja, konungen har fört mig in i sina gemak;  Vi vilja fröjdas och vara glada över dig,  vi vilja prisa din kärlek högre än vin;  med rätta har man dig kär.               ----

Crna sam ali lijepa, kćeri jeruzalemske, kao šatori kedarski, kao zavjese Salomonove.

 Svart är jag, dock är jag täck,      I Jerusalems döttrar,  lik Kedars hyddor,      lik Salomos tält.

Ne gledajte što sam garava, to me sunce opalilo. Sinovi majke moje rasrdili se na mene, postavili me da čuvam vinograde; a svog vinograda, koji je u meni, nisam čuvala.

 Sen icke därpå att jag är så svart,  att solen har bränt mig så.  Min moders söner blevo vreda på mig  och satte mig till vingårdsvakterska;  min egen vingård kunde jag icke vakta.

Reci mi, ti koga ljubi duša moja, gdje paseš, gdje se u podne odmaraš, da ne lutam, tražeći te, oko stada tvojih drugova.

 »Säg mig, du som min själ har kär:  Var för du din hjord i bet?  Var låter du den vila om middagen?  Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna  vid dina vänners hjordar.»

Ako ne znaš, o najljepša među ženama, izađi i slijedi tragove stada i pasi kozliće svoje oko pastirskih koliba.

 »Om du icke vet det,      du skönaste bland kvinnor,  så gå blott åstad i hjordens spår,      och för dina killingar i bet      vid herdarnas tält.»               ----

Usporedio bih te s konjima pod kolima faraonovim, o prijateljice moja.

 »Vid ett sto i Faraos spann      förliknar jag dig, min älskade.

Lijepi su obrazi tvoji među naušnicama, vrat tvoj pod ogrlicama.

 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen,      din hals med sina pärlerader.

Učinit ćemo za tebe zlatne naušnice s privjescima srebrnim.

 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig      med silverkulor på.»

- Dok se kralj odmara na svojim dušecima, (tada) nard moj miriše.

 »Medan konungen håller sin fest,      sprider min nardus sin doft.

Dragi mi je moj stručak smirne što mi među grudima počiva.

 Min vän är för mig ett myrragömme,      som jag bär i min barm.

Dragi mi je moj grozd ciprov u vinogradima engedskim.

 Min vän är för mig en klase cyperblommor      från En-Gedis vingårdar.»

- Gle, kako si lijepa, prijateljice moja, gle, kako si lijepa, imaš oči kao golubica.

 »Vad du är skön, min älskade!      Vad du är skön!      Dina ögon äro duvor.»

- Gle, kako si lijep, dragi moj, gle, kako si mio. Zelenilo je postelja naša.

 »Vad du är skön, min vän!      Ja, ljuvlig är du,      och grönskande är vårt viloläger.

- Grede kuća naših cedri su, a natkrovlje čempresi.

 Bjälkarna i vår boning äro cedrar,      och cypresser vår väggpanel.»         2, bruden talar åter v.  3--5.  -- Bruden          talar till Jerusalems döttrar v.  6--7.             -- Bruden talar v.  8--9, anför          brudgummens ord v.  10--14.  -- Vers om           vingårdens fiender v.  15.  -- Bruden                     talar v.  16--17.