Psalms 2

2:1

quare turbabuntur gentes et tribus meditabuntur inania

Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

2:2

consurgent reges terrae et principes tractabunt pariter adversum Dominum et adversum christum eius

Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

2:3

disrumpamus vincula eorum et proiciamus a nobis laqueos eorum

»Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

2:4

habitator caeli ridebit Dominus subsannabit eos

Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

2:5

tunc loquetur ad eos in ira sua et in furore suo conturbabit eos

Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

2:6

ego autem orditus sum regem meum super Sion montem sanctum suum adnuntiabo Dei praeceptum

»Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

2:7

Dominus dixit ad me filius meus es tu ego hodie genui te

Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

2:8

postula a me et dabo tibi gentes hereditatem tuam et possessionem tuam terminos terrae

Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

2:9

pasces eos in virga ferrea ut vas figuli conteres eos

Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

2:10

nunc ergo reges intellegite erudimini iudices terrae

Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

2:11

servite Domino in timore et exultate in tremore

Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

2:12

adorate pure ne forte irascatur et pereatis de via cum exarserit post paululum furor eius beati omnes qui sperant in eum

Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.