II Corinthians 6

А ми, як співробітники, благаємо, щоб ви Божої благодаті не брали надармо.
Men såsom medarbetare förmana vi eder ock att icke så mottaga Guds nåd, att det bliver utan frukt.
Бо каже: Приємного часу почув Я тебе, і поміг Я тобі в день спасіння! Ось тепер час приємний, ось тепер день спасіння!
Han säger ju:  »Jag bönhör dig i behaglig tid,  och jag hjälper dig på frälsningens dag.» Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag.
Ні в чому ніякого спотикання не робимо, щоб служіння було бездоганне,
Härvid vilja vi icke i något stycke vara till någon anstöt, på det att vårt ämbete icke må bliva smädat.
а в усьому себе виявляємо, як служителів Божих, у великім терпінні, у скорботах, у бідах, у тіснотах,
Fastmer vilja vi i allting bevisa oss såsom Guds tjänare, i mycken ståndaktighet, under bedrövelse och nöd och ångest,
у вдарах, у в'язницях, у розрухах, у працях, у недосипаннях, у постах,
under hugg och slag, under fångenskap och upprorslarm, under mödor, vakor och svält,
у чистості, у розумі, у лагідності, у добрості, у Дусі Святім, у нелицемірній любові,
i renhet, i kunskap, i tålamod och godhet, i helig ande, i oskrymtad kärlek,
у слові істини, у силі Божій, зо зброєю правди в правиці й лівиці,
med sanning i vårt tal, med kraft från Gud, med rättfärdighetens vapen både i högra handen och i vänstra,
через славу й безчестя, через ганьбу й хвалу, як обманці, але ми правдиві;
under ära och smälek, under ont rykte och gott rykte, såsom villolärare, då vi dock äro sannfärdiga,
як незнані, та познані, як умираючі, та ось ми живі; як карані, та не забиті;
såsom okända, fastän vi äro väl kända, såsom döende, men se, vi leva, såsom tuktade, men likväl icke till döds,
як сумні, але завжди веселі; як убогі, але багатьох ми збагачуємо; як ті, що нічого не мають, але всім володіємо.
såsom bedrövade, men dock alltid glada, såsom fattiga, medan vi dock göra många rika, såsom utblottade på allt, men likväl ägande allt.
Уста наші відкрились до вас, коринтяни, серце наше розширене!
Vi hava nu upplåtit vår mun och talat öppet till eder, I korintier. Vårt hjärta har vidgat sig för eder.
У нас вам не тісно, але тісно вам у ваших серцях!
Ja, det rum I haven i vårt inre är icke litet, men i edra hjärtan är allenast litet rum.
Такою ж відплатою говорю, немов дітям розширені будьте й ви!
Given oss då lika för lika -- om jag nu får tala såsom till barn -- ja, vidgen också I edra hjärtan.
До чужого ярма не впрягайтесь з невірними; бо що спільного між праведністю та беззаконням, або яка спільність у світла з темрявою?
Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker?
Яка згода в Христа з белійяаром? Або яка частка вірного з невірним?
Huru förlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har den som tror med den som icke tror?
Або яка згода поміж Божим храмом та ідолами? Бо ви храм Бога Живого, як Бог прорік: Поселюсь серед них і ходитиму, і буду їм Богом, а вони будуть народом Моїм!
Eller huru låter ett Guds tempel förena sig med avgudar? Vi äro ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: »Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.»
Вийдіть тому з-поміж них та й відлучіться, каже Господь, і не торкайтесь нечистого, і Я вас прийму,
Alltså: »Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, säger Herren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder
і буду Я вам за Отця, а ви за синів і дочок Мені будете, говорить Господь Вседержитель!
och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.»