II Corinthians 6

Men såsom medarbetare förmana vi eder ock att icke så mottaga Guds nåd, att det bliver utan frukt.
А ми, як співробітники, благаємо, щоб ви Божої благодаті не брали надармо.
Han säger ju:  »Jag bönhör dig i behaglig tid,  och jag hjälper dig på frälsningens dag.» Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag.
Бо каже: Приємного часу почув Я тебе, і поміг Я тобі в день спасіння! Ось тепер час приємний, ось тепер день спасіння!
Härvid vilja vi icke i något stycke vara till någon anstöt, på det att vårt ämbete icke må bliva smädat.
Ні в чому ніякого спотикання не робимо, щоб служіння було бездоганне,
Fastmer vilja vi i allting bevisa oss såsom Guds tjänare, i mycken ståndaktighet, under bedrövelse och nöd och ångest,
а в усьому себе виявляємо, як служителів Божих, у великім терпінні, у скорботах, у бідах, у тіснотах,
under hugg och slag, under fångenskap och upprorslarm, under mödor, vakor och svält,
у вдарах, у в'язницях, у розрухах, у працях, у недосипаннях, у постах,
i renhet, i kunskap, i tålamod och godhet, i helig ande, i oskrymtad kärlek,
у чистості, у розумі, у лагідності, у добрості, у Дусі Святім, у нелицемірній любові,
med sanning i vårt tal, med kraft från Gud, med rättfärdighetens vapen både i högra handen och i vänstra,
у слові істини, у силі Божій, зо зброєю правди в правиці й лівиці,
under ära och smälek, under ont rykte och gott rykte, såsom villolärare, då vi dock äro sannfärdiga,
через славу й безчестя, через ганьбу й хвалу, як обманці, але ми правдиві;
såsom okända, fastän vi äro väl kända, såsom döende, men se, vi leva, såsom tuktade, men likväl icke till döds,
як незнані, та познані, як умираючі, та ось ми живі; як карані, та не забиті;
såsom bedrövade, men dock alltid glada, såsom fattiga, medan vi dock göra många rika, såsom utblottade på allt, men likväl ägande allt.
як сумні, але завжди веселі; як убогі, але багатьох ми збагачуємо; як ті, що нічого не мають, але всім володіємо.
Vi hava nu upplåtit vår mun och talat öppet till eder, I korintier. Vårt hjärta har vidgat sig för eder.
Уста наші відкрились до вас, коринтяни, серце наше розширене!
Ja, det rum I haven i vårt inre är icke litet, men i edra hjärtan är allenast litet rum.
У нас вам не тісно, але тісно вам у ваших серцях!
Given oss då lika för lika -- om jag nu får tala såsom till barn -- ja, vidgen också I edra hjärtan.
Такою ж відплатою говорю, немов дітям розширені будьте й ви!
Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker?
До чужого ярма не впрягайтесь з невірними; бо що спільного між праведністю та беззаконням, або яка спільність у світла з темрявою?
Huru förlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har den som tror med den som icke tror?
Яка згода в Христа з белійяаром? Або яка частка вірного з невірним?
Eller huru låter ett Guds tempel förena sig med avgudar? Vi äro ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: »Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.»
Або яка згода поміж Божим храмом та ідолами? Бо ви храм Бога Живого, як Бог прорік: Поселюсь серед них і ходитиму, і буду їм Богом, а вони будуть народом Моїм!
Alltså: »Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, säger Herren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder
Вийдіть тому з-поміж них та й відлучіться, каже Господь, і не торкайтесь нечистого, і Я вас прийму,
och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.»
і буду Я вам за Отця, а ви за синів і дочок Мені будете, говорить Господь Вседержитель!