Psalms 81

För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

Sevincinizi dile getirin gücümüz olan Tanrı’ya, Sevinç çığlıkları atın Yakup’un Tanrısı’na!

 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet,  höjen jubel till Jakobs Gud.

Çalgıya başlayın, tef çalın, Tatlı sesli lir ve çenk çınlatın.

 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda,  ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

[] Yeni Ay’da, dolunayda, Boru çalın bayram günümüzde.

 Stöten i basun vid nymånaden,  vid fullmånen, på vår högtidsdag.

Çünkü bu İsrail için bir kuraldır, Yakup’un Tanrısı’nın ilkesidir.

 Ty detta är en stadga för Israel,  en Jakobs Guds rätt.

Tanrı Mısır’a karşı yürüdüğünde, Yusuf soyuna koydu bu koşulu. Orada tanımadığım bir ses işittim:

 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef,  när han drog ut mot Egyptens land.  Jag hör ett tal som är mig nytt:

“Sırtındaki yükü kaldırdım, Ellerin küfeden kurtuldu” diyordu,

 »Jag lyfte bördan från hans skuldra,  hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

[] “Sıkıntıya düşünce seslendin, seni kurtardım, Gök gürlemesinin ardından sana yanıt verdim, Meriva sularında seni sınadım. Sela

 I nöden ropade du, och jag räddade dig;  jag svarade dig, höljd i tordön,  jag prövade dig vid Meribas vatten.  Sela.

“Dinle, ey halkım, seni uyarıyorum; Ey İsrail, keşke beni dinlesen!

 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig;  Israel, o att du ville höra mig!

[] Aranızda yabancı ilah olmasın, Başka bir ilaha tapmayın!

 Hos dig skall icke finnas någon annan gud,  och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

Seni Mısır’dan çıkaran Tanrın RAB benim. Ağzını iyice aç, doldurayım!

 Jag är HERREN, din Gud,  som har fört dig upp ur Egyptens land;  låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

“Ama halkım sesimi dinlemedi, İsrail bana boyun eğmek istemedi.

 Men mitt folk ville ej höra min röst,  och Israel var mig icke till viljes.

Ben de onları inatçı yürekleriyle baş başa bıraktım, Bildikleri gibi yaşasınlar diye.

 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet,  det fingo vandra efter sina egna rådslag.

Keşke halkım beni dinleseydi, İsrail yollarımda yürüseydi!

 O att mitt folk ville höra mig,  och att Israel ville vandra på mina vägar!

Düşmanlarını hemen yere serer, Hasımlarına el kaldırırdım!

 Då skulle jag snart kuva deras fiender  och vända min hand mot deras ovänner.

Benden nefret edenler bana boyun eğerdi, Bu böyle sonsuza dek sürerdi.

 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet,  och hans folks tid skulle vara evinnerligen. [ (Psalms 81:17)  Och han skulle bespisa det med bästa vete;  ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.» ]

Oysa sizleri en iyi buğdayla besler, Kayadan akan balla doyururdum.”