Psalms 144

Av David.  Lovad vare HERREN, min klippa,  han som lärde mina armar att kriga,  mina händer att strida;

Ellerime vuruşmayı, Parmaklarıma savaşmayı öğreten Kayam RAB’be övgüler olsun!

 min nåds Gud och min borg,  mitt värn och min räddare,  min sköld och min tillflykt,  han som lägger mitt folk under mig.

O’dur benim vefalı dostum, kalem, Kurtarıcım, kulem, Kalkanım, O’na sığınırım; O’dur halkları bana boyun eğdiren!

 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne,  en människoson, att du tänker på honom?

[] Ya RAB, insan ne ki, onu gözetesin, İnsan soyu ne ki, onu düşünesin?

 En människa är lik en fläkt,  hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

İnsan bir soluğu andırır, Günleri geçici bir gölge gibidir.

 HERRE, sänk din himmel och far ned,  rör vid bergen, så att de ryka.

Ya RAB, gökleri yar, aşağıya in, Dokun dağlara, tütsünler.

 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem,  skjut dina pilar och förvirra dem.

Şimşek çaktır, dağıt düşmanı, Savur oklarını, şaşkına çevir onları.

 Räck ut dina händer från höjden,  fräls mig och rädda mig      ur de stora vattnen,      ur främlingarnas hand,

Yukarıdan elini uzat, kurtar beni; Çıkar derin sulardan, Al eloğlunun elinden.

 vilkas mun talar lögn      och vilkas högra hand      är en falskhetens hand.

Onların ağzı yalan saçar, Sağ ellerini kaldırır, yalan yere ant içerler.

 Gud, en ny sång      vill jag sjunga till din ära,  till tiosträngad psaltare      vill jag lovsjunga dig,

Ey Tanrı, sana yeni bir ezgi söyleyeyim, Seni on telli çenkle, ilahilerle öveyim.

 dig som giver seger åt konungarna,  dig som frälste din tjänare David      från det onda svärdet.

Sensin kralları zafere ulaştıran, Kulun Davut’u kötülük kılıcından kurtaran.

 Fräls mig och rädda mig      ur främlingarnas hand,  vilkas mun talar lögn,      och vilkas högra hand      är en falskhetens hand.

Kurtar beni, özgür kıl Eloğlunun elinden. Onların ağzı yalan saçar, Sağ ellerini kaldırır, yalan yere ant içerler.

 När våra söner stå i sin ungdom      såsom högväxta plantor,  våra döttrar lika hörnstoder,      huggna såsom för palatser;

O zaman gençliğinde Sağlıklı yetişen fidan gibi olacak oğullarımız, Sarayın oymalı sütunları gibi olacak kızlarımız.

 när våra visthus äro fulla      och skänka förråd på förråd;  när våra får öka sig tusenfalt,      ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

Her türlü ürünle dolup taşacak ambarlarımız; Binlerce, on binlerce yavrulayacak Çayırlarda davarlarımız.

 när våra oxar gå rikt lastade;  när ingen rämna har brutits i muren      och ingen nödgas draga ut såsom fånge,  när intet klagorop höres på våra gator --

Semiz olacak sığırlarımız; Surlarımıza gedik açılmayacak, İnsanlarımız sürgün edilmeyecek, Meydanlarımızda feryat duyulmayacak!

 saligt är det folk som det så går;  ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.

Ne mutlu bunlara sahip olan halka! Ne mutlu Tanrısı RAB olan halka!