Psalms 2

 Varför larma hedningarna  och tänka folken fåfänglighet?

Hvorfor larmer hedningene og grunder folkene på det som fåfengt er?

 Jordens konungar resa sig upp,  och furstarna rådslå med varandra,  mot HERREN och hans smorde:

Jordens konger reiser sig, og fyrstene rådslår sammen mot Herren og mot hans salvede:

 »Låt oss slita sönder deras bojor  och kasta deras band ifrån oss.»

La oss sprenge deres bånd og kaste deres rep av oss!

 Han som bor i himmelen ler,  HERREN bespottar dem.

Han som troner i himmelen, ler, Herren spotter dem.

 Då talar han till dem i sin vrede,  och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

Så taler han til dem i sin vrede, og i sin harme forferder han dem:

 »Jag själv har insatt min konung  på Sion, mitt heliga berg.»

Og jeg har dog innsatt min konge på Sion, mitt hellige berg!

 Jag vill förtälja om vad beslutet är;  HERREN sade till mig:  »Du är min son,  jag har i dag fött dig.

Jeg vil kunngjøre hvad fastsatt er: Herren sa til mig: Du er min sønn, jeg har født dig idag.

 Begär av mig,  så skall jag giva dig hedningarna till arvedel  och jordens ändar till egendom.

Begjær av mig! Så vil jeg gi dig hedningene til arv og jordens ender til eie.

 Du skall sönderslå dem med järnspira,  såsom lerkärl skall du krossa dem.»

Du skal knuse dem med jernstav; som en pottemakers kar skal du sønderslå dem.

 Så kommen nu till förstånd, I konungar;  låten varna eder, I domare på jorden.

Og nu, I konger, gå viselig frem! La eder advare, I dommere på jorden!

 Tjänen HERREN med fruktan,  och fröjden eder med bävan.

Tjen Herren med frykt og juble med beven!

 Hyllen sonen, så att han icke vredgas  och I förgåns på eder väg;  ty snart kunde hans vrede upptändas.  Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

Kyss Sønnen, forat han ikke skal bli vred, og I gå til grunne på veien! For snart kunde hans vrede optendes. Salige er alle de som tar sin tilflukt til ham.