James 1

Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.Joh. 7:35.

Jakob, Guds og den Herre Jesu Kristi tjener, hilser de tolv stammer som er spredt omkring i landene.

Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,1 Petr. 1:6 f.

Akt det for bare glede, mine brødre, når I kommer i allehånde fristelser,

och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet.Rom. 5:3.

da I vet at prøvelsen av eders tro virker tålmodighet;

Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.

men tålmodigheten må føre til fullkommen gjerning, forat I kan være fullkomne og hele og ikke mangle noget.

Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.1 Kon. 3:5 f. Ords. 2:3 f. Jer. 29:12 f. Vish. 8:21.Matt. 7:7 f. Jak. 5:13 f.

Men dersom nogen av eder mangler visdom, da bede han Gud, han som gir alle villig og uten onde ord, og den skal gis ham.

Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.Matt. 21:21 f. Mark. 11:24. Joh. 14:13 f.

Men han bede i tro, uten å tvile; for den som tviler, ligner havsbølgen, som drives og kastes av vinden.

En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --

For ikke må det menneske tro at han skal få noget av Herren,

en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.Jak. 4:8.

slik en tvesinnet mann, ustø på alle sine veier.

Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.Jak. 2:5.

Men den ringe bror rose sig av sin høihet,

Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.Ps. 103:15 f. Jes. 40:6 f. 2 Kor. 12:9 f. 1 Petr. 1:24.

og den rike av sin ringhet; for han skal forgå som blomst på gress;

Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.1 Joh. 2:17.

solen gikk op med sin brand og tørket gresset bort, og blomsten på det falt av, og dets fagre skikkelse blev ødelagt; således skal og den rike visne bort på sine veier.

Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.Matt. 10:22. 2 Tim. 4:7 f. 1 Petr. 3:14. Upp. 2:10.

Salig er den mann som holder ut i fristelse; for når han har stått sin prøve, skal han få livsens krone, som Gud har lovt dem som elsker ham.

Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.Syr. 15:11.

Ingen si når han fristes: Jeg fristes av Gud. For Gud fristes ikke av det onde, og selv frister han ingen.

Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.Rom. 7:7 f.

Men hver fristes idet han drages og lokkes av sin egen lyst;

Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.Rom. 6:23.

derefter, når lysten har undfanget, føder den synd; men når synden er blitt fullmoden, føder den død.

Faren icke vilse, mina älskade bröder.

Far ikke vill, mine elskede brødre!

Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.Joh. 3:27. 1 Kor. 4:7. 1 Joh. 1:5.

All god gave og all fullkommen gave kommer ovenfra, fra lysenes Fader, hos hvem det ikke er forandring eller skiftende skygge.

Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.Joh. 1:13. 1 Kor. 4:15. 1 Petr. 1:23. Upp. 14:4.

Efter sin vilje har han født oss ved sannhets ord, forat vi skal være en førstegrøde av hans skapninger.

Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.Ords. 17:27. Syr. 5:11. Jak. 3:1 f., 13.

I vet det jo, mine elskede brødre! Men hvert menneske være snar til å høre, sen til å tale, sen til vrede;

Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.

for manns vrede virker ikke det som er rett for Gud.

Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.Luk. 8:11, 15. Rom. 1:16. 13:12. Kol. 3:8. 1 Petr. 2:1 f.

Avlegg derfor all urenhet og all levning av ondskap, og ta med saktmodighet imot det ord som er innplantet i eder, og som er mektig til å frelse eders sjeler!

Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.Matt. 7:21, 24 f. Luk. 11:28. Rom. 2:13. 1 Joh. 3:7.

Men vær ordets gjørere, og ikke bare dets hørere, idet I dårer eder selv.

Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:Matt. 7:26 f.

For dersom en er ordets hører og ikke dets gjører, da ligner han en mann som ser på sitt naturlige åsyn i et speil:

när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.

han så på sig selv og gikk bort, og glemte straks hvordan han så ut.

Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.Joh. 8:31 f. 13:17. Rom. 8:2. Jak. 2:12.

Men den som skuer inn i frihetens fullkomne lov og holder ved med det, så han ikke blir en glemsom hører, men gjerningens gjører, han skal være salig i sin gjerning.

Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.Ps. 39:2. 1 Petr. 3:10.

Dersom en mener at han er en gudsdyrker, og ikke holder sin tunge i tømme, men dårer sitt eget hjerte, hans gudsdyrkelse er forgjeves.

En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.Job 31:16 f. Jes. 58:6 f. Matt. 25:35 f. Joh. 17:15. Rom. 12:2.

En ren og usmittet gudsdyrkelse for Gud og Faderen er dette: å se til farløse og enker i deres trengsel, å holde sig selv uplettet av verden.