Psalms 144

Av David.  Lovad vare HERREN, min klippa,  han som lärde mina armar att kriga,  mina händer att strida;
Salmo di Davide. Benedetto sia l’Eterno, la mia ròcca, che ammaestra le mie mani alla pugna e le mie dita alla battaglia;
 min nåds Gud och min borg,  mitt värn och min räddare,  min sköld och min tillflykt,  han som lägger mitt folk under mig.
ch’è il mio benefattore e la mia fortezza, il mio alto ricetto, e il mio liberatore il mio scudo, colui nel quale mi rifugio, che mi rende soggetto il mio popolo.
 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne,  en människoson, att du tänker på honom?
O Eterno, che cos’è l’uomo, che tu ne prenda conoscenza? o il figliuol dell’uomo che tu ne tenga conto?
 En människa är lik en fläkt,  hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
L’uomo è simile a un soffio, i suoi giorni son come l’ombra che passa.
 HERRE, sänk din himmel och far ned,  rör vid bergen, så att de ryka.
O Eterno, abbassa i tuoi cieli e scendi; tocca i monti e fa’ che fumino.
 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem,  skjut dina pilar och förvirra dem.
Fa’ guizzare il lampo e disperdi i miei nemici. Lancia le tue saette, e mettili in rotta.
 Räck ut dina händer från höjden,  fräls mig och rädda mig      ur de stora vattnen,      ur främlingarnas hand,
Stendi le tue mani dall’alto, salvami e liberami dalle grandi acque, dalla mano degli stranieri,
 vilkas mun talar lögn      och vilkas högra hand      är en falskhetens hand.
la cui bocca parla menzogna, e la cui destra è destra di frode.
 Gud, en ny sång      vill jag sjunga till din ära,  till tiosträngad psaltare      vill jag lovsjunga dig,
O Dio, a te canterò un nuovo cantico; sul saltèro a dieci corde a te salmeggerò,
 dig som giver seger åt konungarna,  dig som frälste din tjänare David      från det onda svärdet.
che dài la vittoria ai re, che liberi Davide tuo servitore dalla spada micidiale.
 Fräls mig och rädda mig      ur främlingarnas hand,  vilkas mun talar lögn,      och vilkas högra hand      är en falskhetens hand.
Salvami e liberami dalla mano degli stranieri, la cui bocca parla menzogna, e la cui destra è destra di frode.
 När våra söner stå i sin ungdom      såsom högväxta plantor,  våra döttrar lika hörnstoder,      huggna såsom för palatser;
I nostri figliuoli, nella loro giovinezza, sian come piante novelle che crescono, e le nostre figliuole come colonne scolpite nella struttura d’un palazzo.
 när våra visthus äro fulla      och skänka förråd på förråd;  när våra får öka sig tusenfalt,      ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
I nostri granai siano pieni e forniscano ogni specie di beni. Le nostre gregge moltiplichino a migliaia e a diecine di migliaia nelle nostre campagne.
 när våra oxar gå rikt lastade;  när ingen rämna har brutits i muren      och ingen nödgas draga ut såsom fånge,  när intet klagorop höres på våra gator --
Le nostre giovenche siano feconde; e non vi sia né breccia, né fuga, né grido nelle nostre piazze.
 saligt är det folk som det så går;  ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
Beato il popolo che è in tale stato, beato il popolo il cui Dio è l’Eterno.