Psalms 31

För sångmästaren; en psalm av David.

(Til sangmesteren. En salme af David.) HERRE, jeg lider på dig, lad mig aldrig i Evighed skuffes. Udfri mig i din Retfærd,

 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt;  låt mig aldrig komma på skam,      befria mig genom din rättfärdighet.

du bøje dit Øre til mig; red mig i Hast og vær mig en Tilflugtsklippe, en Klippeborg til min Frelse;

 Böj ditt öra till mig,      rädda mig snarligen;  var mig en fast klippa,      en bort till min frälsning.

thi du er min Klippe og Borg. For dit Navns Skyld lede og føre du mig,

 Ty du är mitt bergfäste och min bort,  och du skall, för ditt namns skull,      leda och föra mig.

fri mig fra Garnet, de satte for mig; thi du er min Tilflugt,

 Du skall draga mig ur det nät      som de lade ut för mig;  ty du är mitt värn.

i din Hånd befaler jeg min Ånd. Du forløser mig, HERRE, du tro faste Gud,

 I din hand befaller jag min ande;  du förlossar mig, HERRE,      du trofaste Gud.

du hader dem, der bolder på Løgneguder. Men jeg, jeg stoler på HERREN,

 Jag hatar dem som hålla sig      till fåfängliga avgudar,  men jag förtröstar på HERREN.

jeg vil juble og glæde mig over din Miskundhed; thi du har set min Nød, agtet på min Sjælekvide.

 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd,  att du ser till mitt lidande,  att du låter dig vårda om min själ i nöden

Du gav mig ikke i Fjendens Hånd, men skaffede Rum for min Fod.

 och icke överlämnar mig i fiendens hand,  utan ställer mina fötter på rymlig plats.

Vær mig nådig, HERRE, thi jeg er angst, af Kummer hentæres mit Øje, min Sjæl og mit Indre.

 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd;  av sorg är mitt öga förmörkat,      ja, min själ såväl som min kropp.

Thi mit Liv svinder hen i Sorg, mine År i Suk, min Kraft er brudt for min Brødes Skyld, mine Ben hentæres.

 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse      och mina år i suckan;  min kraft är bruten genom min missgärning,      och benen i min kropp äro maktlösa.

For alle mine Fjenders Skyld er jeg blevet til Spot, mine Naboers Gru, mine Keodinges Rædsel; de, der ser mig på Gaden, flygter for mig.

 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek,  ja, till stor smälek för mina grannar      och till skräck för mina förtrogna;  de som se mig på gatan      fly undan för mig.

Som en død er jeg gået dem at Minde, jeg er som et ødelagt Kar.

 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död;  jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.

Thi mange hører jeg hviske, trindt om er Rædsel, når de holder Råd imod mig, pønser på at tage mit Liv.

 Ty jag hör mig förtalas av många;      skräck från alla sidor!  De rådslå med varandra mot mig  och stämpla för att taga mitt liv.

Men, HERRE, jeg stoler på dig; jeg siger: Du er min Gud,

 Men jag förtröstar på dig, HERRE;  jag säger: »Du är min Gud.»

mine Tider er i din Hånd. Red mig fra Fjenders Hånd, fra dem, der forfølger mig,

 Min tid står i dina händer; rädda mig      från mina fienders hand och mina förföljare.

lad dit Ansigt lyse over din Tjener, frels mig i din Miskundhed.

 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare;      fräls mig genom din nåd.

HERRE, lad mig ej blive til Skamme, jeg råber jo til dig, lad de gudløse blive til Skamme og synke tavse i Døden.

 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig;  låt de ogudaktiga komma på skam      och varda tystade i dödsriket.

Lad de falske Læber forstumme, som taler frækt om den retfærdige med Hovmod og Foragt.

 Må lögnaktiga läppar förstummas,  de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige,      med högmod och förakt.

Hvor stor er dog din Godhed, som du gemmer til dem, der frygter dig, over mod dem, der lider på dig, for Menneskebørnenes Øjne.

 Huru stor är icke din godhet,      den du förvarar åt dem som frukta dig,  och den du bevisar inför människors barn      mot dem som taga sin tillflykt till dig!

Du skjuler dem i dit Åsyns Skjul for Menneskers Stimmel; du gemmer dem i en Hytte for Tungers Kiv.

 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm      mot människors sammangaddning;  du döljer dem i din hydda      mot tungors angrepp.

Lovet være HERREN, thi under fuld Miskundhed har han vist mig i en befæstet Stad.

 Lovad vare HERREN,  ty han har bevisat mig sin underbara nåd      genom att beskära mig en fast stad!

Og jeg, som sagde i min Angst: "Jeg er bortstødt fra dine Øjne!" Visselig, du hørte min tryglende Røst, da jeg råbte til dig.

 Ty väl sade jag i min ångest:  »Jag är bortdriven från dina ögon.»  Likväl hörde du mina böners ljud,      när jag ropade till dig.

Elsk HERREN, alle hans fromme; de trofaste skærmer HERREN; men den, der handler i Hovmod, gengælder han mangefold.

 Älsken HERREN, alla I hans fromme.  HERREN bevarar de trogna,  men han vedergäller i fullt mått      den som över högmod. [ (Psalms 31:25)  Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan,  alla I som sätten edert hopp till HERREN. ]

Fat Mod, eders Hjerte være stærkt, alle I, som bier på HERREN!