Psalms 2

 Varför larma hedningarna  och tänka folken fåfänglighet?
Hvorfor fnyser Hedninger, hvi pønser Folkefærd på hvad fåfængt er?
 Jordens konungar resa sig upp,  och furstarna rådslå med varandra,  mot HERREN och hans smorde:
Jordens Konger rejser sig, Fyrster samles til Råd mod HERREN og mod hans Salvede:
 »Låt oss slita sönder deras bojor  och kasta deras band ifrån oss.»
"Lad os sprænge deres Bånd og kaste Rebene af os!"
 Han som bor i himmelen ler,  HERREN bespottar dem.
Han, som troner i Himlen, ler, Herren, han spotter dem.
 Då talar han till dem i sin vrede,  och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
Så taler han til dem i Vrede, forfærder dem i sin Harme:
 »Jag själv har insatt min konung  på Sion, mitt heliga berg.»
"Jeg har dog indsat min Konge på Zion, mit hellige Bjerg!"
 Jag vill förtälja om vad beslutet är;  HERREN sade till mig:  »Du är min son,  jag har i dag fött dig.
Jeg kundgør HERRENs Tilsagn. Han sagde til mig: "Du er min Søn, jeg har født dig i Dag!
 Begär av mig,  så skall jag giva dig hedningarna till arvedel  och jordens ändar till egendom.
Bed mig, og jeg giver dig Hedningefolk til Arv og den vide Jord i Eje;
 Du skall sönderslå dem med järnspira,  såsom lerkärl skall du krossa dem.»
med Jernspir skal du knuse dem og sønderslå dem som en Pottemagers Kar!"
 Så kommen nu till förstånd, I konungar;  låten varna eder, I domare på jorden.
Og nu, I Konger, vær kloge, lad eder råde, I Jordens Dommere,
 Tjänen HERREN med fruktan,  och fröjden eder med bävan.
tjener HERREN i Frygt, fryd jer med Bæven!
 Hyllen sonen, så att han icke vredgas  och I förgåns på eder väg;  ty snart kunde hans vrede upptändas.  Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.
Kysser Sønnen, at ikke han vredes og I forgår! Snart blusset hans Vrede op. Salig hver den, der lider på ham!