Job 18

Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

Bildad iz Šuaha progovori tad i reče:

 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord?  Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.

"Kada kaniš obuzdat' svoje besjede? Opameti se sad da razgovaramo!

 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur,  räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?

Zašto nas držiš za stoku nerazumnu, zar smo životinje u tvojim očima?

 Du som i din vrede sliter sönder dig själv,  menar du att dör din skull jorden skall bliva öde  och klippan flyttas bort från sin plats?

O ti, koji se od jarosti razdireš, hoćeš li da zemlja zbog tebe opusti da iz svoga mjesta iskoče pećine?

 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut,  och lågan av hans eld icke giva något sken.

Al' ugasit će se svjetlost opakoga, i neće mu sjati plamen na ognjištu.

 Ljuset skall förmörkas i hans hydda,  och lampan slockna ut för honom.

Potamnjet će svjetlo u njegovu šatoru i nad njime će se utrnut' svjetiljka.

 Hans väldiga steg skola stäckas,  hans egna rådslag bringa honom på fall.

Krepki mu koraci postaju sputani, o vlastite on se spotiče namjere.

 Ty han rusar med sina fötter in i nätet,  försåten lura, där han vandrar fram;

Jer njegove noge vode ga u zamku, i evo ga gdje već korača po mreži.

 snaran griper honom om hälen,  och gillret tager honom fatt;

Tanka mu je zamka nogu uhvatila, i evo, užeta čvrsto ga pritežu.

 garn till att fånga honom äro lagda på marken  och snärjande band på hans stig.

Njega vreba omča skrivena na zemlji, njega čeka klopka putem kojim hodi.

 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser,  de jaga honom, varhelst han går fram.

Odasvuda strahovi ga prepadaju, ustopice sveudilj ga proganjaju.

 Olyckan vill uppsluka honom,  och ofärd står redo, honom till fall.

Glad je požderala svu snagu njegovu, nesreća je uvijek o njegovu boku.

 Under hans hud frätas hans lemmar bort,  ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.

Boleština kobna kožu mu razjeda, prvenac mu smrti nagriza udove.

 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort,  och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.

Njega izvlače iz šatora njegova da bi ga odveli vladaru strahota.

 I hans hydda får främlingar bo,  och svavel utströs över hans boning.

U njegovu stanu tuđinac stanuje, po njegovu domu prosipaju sumpor.

 Nedantill förtorkas hans rötter,  och ovantill vissnar hans krona bort.

Odozdo se suši njegovo korijenje, a odozgo grane sve mu redom sahnu.

 Hans åminnelse förgås ifrån jorden,  hans namn lever icke kvar i världen.

Spomen će se njegov zatrti na zemlji, njegovo se ime s lica zemlje briše.

 Från ljus stötes han ned i mörker  och förjagas ifrån jordens krets.

Iz svjetlosti njega u tminu tjeraju, izagnat' ga hoće iz kruga zemaljskog.

 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk,  och ingen i hans boningar skall slippa undan.

U rodu mu nema roda ni poroda, nit' preživjela na njegovu ognjištu.

 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk,  och österns män gripas av rysning.

Sudba je njegova Zapad osupnula, i čitav je Istok obuzela strepnja.

 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem,  så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.

Evo, takav usud snalazi zlikovca i dom onog koji ne priznaje Boga."