Isaiah 2

Detta är vad Jesaja, Amos' son, skådade angående Juda och Jerusalem.

اَلأُمُورُ الَّتِي رَآهَا إِشَعْيَاءُ بْنُ آمُوصَ مِنْ جِهَةِ يَهُوذَا وَأُورُشَلِيمَ:

 Och det skall ske i kommande dagar      att det berg där HERRENS hus är      skall stå där fast grundat  och vara det yppersta ibland bergen      och upphöjt över andra höjder;  och alla hednafolk skola strömma dit,

وَيَكُونُ فِي آخِرِ الأَيَّامِ أَنَّ جَبَلَ بَيْتِ الرَّبِّ يَكُونُ ثَابِتًا فِي رَأْسِ الْجِبَالِ، وَيَرْتَفِعُ فَوْقَ التِّلاَلِ، وَتَجْرِي إِلَيْهِ كُلُّ الأُمَمِ.

 ja, många folk skola gå åstad      och skola säga:  »Upp, låt oss draga åstad      till HERRENS berg,      upp till Jakobs Guds hus,  för att han må undervisa oss om sina vägar,      så att vi kunna vandra på hans stigar.»  Ty från Sion skall lag utgå,      och HERRENS ord från Jerusalem.

وَتَسِيرُ شُعُوبٌ كَثِيرَةٌ، وَيَقُولُونَ: «هَلُمَّ نَصْعَدْ إِلَى جَبَلِ الرَّبِّ، إِلَى بَيْتِ إِلهِ يَعْقُوبَ، فَيُعَلِّمَنَا مِنْ طُرُقِهِ وَنَسْلُكَ فِي سُبُلِهِ». لأَنَّهُ مِنْ صِهْيَوْنَ تَخْرُجُ الشَّرِيعَةُ، وَمِنْ أُورُشَلِيمَ كَلِمَةُ الرَّبِّ.

 Och han skall döma mellan hednafolken  och skipa rätt åt många folk.  Då skola de smida sina svärd till plogbillar  och sina spjut till vingårdsknivar.  Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra  och icke mer lära sig att strida.

فَيَقْضِي بَيْنَ الأُمَمِ وَيُنْصِفُ لِشُعُوبٍ كَثِيرِينَ، فَيَطْبَعُونَ سُيُوفَهُمْ سِكَكًا وَرِمَاحَهُمْ مَنَاجِلَ. لاَ تَرْفَعُ أُمَّةٌ عَلَى أُمَّةٍ سَيْفًا، وَلاَ يَتَعَلَّمُونَ الْحَرْبَ فِي مَا بَعْدُ.

 I av Jakobs hus, kommen,  låtom oss vandra i HERRENS ljus.

يَا بَيْتَ يَعْقُوبَ، هَلُمَّ فَنَسْلُكُ فِي نُورِ الرَّبِّ.

 Ty du har förskjutit ditt folk,      Jakobs hus,  därför att de äro fulla av Österlandets väsende      och öva teckentyderi såsom filistéerna;  ja, med främlingar förbinda de sig.

فَإِنَّكَ رَفَضْتَ شَعْبَكَ بَيْتَ يَعْقُوبَ لأَنَّهُمُ امْتَلأُوا مِنَ الْمَشْرِقِ، وَهُمْ عَائِفُونَ كَالْفِلِسْطِينِيِّينَ، وَيُصَافِحُونَ أَوْلاَدَ الأَجَانِبِ.

 Deras land är fullt av silver och guld,  och på deras skatter är ingen ände;  deras land är fullt av hästar,  och på deras vagnar är ingen ände;

وَامْتَلأَتْ أَرْضُهُمْ فِضَّةً وَذَهَبًا وَلاَ نِهَايَةَ لِكُنُوزِهِمْ، وَامْتَلأَتْ أَرْضُهُمْ خَيْلاً وَلاَ نِهَايَةَ لِمَرْكَبَاتِهِمْ.

 deras land är ock fullt av avgudar,  och sina egna händers verk tillbedja de,  det som deras fingrar hava gjort.

وَامْتَلأَتْ أَرْضُهُمْ أَوْثَانًا. يَسْجُدُونَ لِعَمَلِ أَيْدِيهِمْ لِمَا صَنَعَتْهُ أَصَابِعُهُمْ.

 Därför bliva människorna nedböjda      och männen ödmjukade;  du kan icke förlåta dem.

وَيَنْخَفِضُ الإِنْسَانُ، وَيَنْطَرِحُ الرَّجُلُ، فَلاَ تَغْفِرْ لَهُمْ.

 Fly in i klippan,      och göm dig i jorden,  för HERRENS fruktansvärda makt      och för hans höga majestät.

اُدْخُلْ إِلَى الصَّخْرَةِ وَاخْتَبِئْ فِي التُّرَابِ مِنْ أَمَامِ هَيْبَةِ الرَّبِّ وَمِنْ بَهَاءِ عَظَمَتِهِ.

 Ty människornas högmodiga ögon      skola bliva ödmjukade,  och männens övermod skall bliva nedböjt,      och HERREN allena  skall vara hög på den dagen.

تُوضَعُ عَيْنَا تَشَامُخِ الإِنْسَانِ، وَتُخْفَضُ رِفْعَةُ النَّاسِ، وَيَسْمُو الرَّبُّ وَحْدَهُ فِي ذلِكَ الْيَوْمِ.

 Ty en dag har HERREN Sebaot bestämt,  som skall komma över allt stolt och övermodigt  och över allt som är upphöjt,      och det skall bliva ödmjukat,

فَإِنَّ لِرَبِّ الْجُنُودِ يَوْمًا عَلَى كُلِّ مُتَعَظِّمٍ وَعَال، وَعَلَى كُلِّ مُرْتَفِعٍ فَيُوضَعُ،

 ja, över alla Libanons cedrar,      de höga och stolta,  och över alla Basans ekar;

وَعَلَى كُلِّ أَرْزِ لُبْنَانَ الْعَالِي الْمُرْتَفِعِ، وَعَلَى كُلِّ بَلُّوطِ بَاشَانَ،

 över alla höga berg  och alla stolta höjder,

وَعَلَى كُلِّ الْجِبَالِ الْعَالِيَةِ، وَعَلَى كُلِّ التِّلاَلِ الْمُرْتَفِعَةِ،

 över alla höga torn  och alla fasta murar,

وَعَلَى كُلِّ بُرْجٍ عَال، وَعَلَى كُلِّ سُورٍ مَنِيعٍ،

 över alla Tarsis-skepp,  ja, över allt som är skönt att skåda.

وَعَلَى كُلِّ سُفُنِ تَرْشِيشَ، وَعَلَى كُلِّ الأَعْلاَمِ الْبَهِجَةِ.

 Och människornas högmod skall bliva nedböjt  och männens övermod nedbrutet,  och HERREN allena      skall vara hög på den dagen.

فَيُخْفَضُ تَشَامُخُ الإِنْسَانِ، وَتُوضَعُ رِفْعَةُ النَّاسِ، وَيَسْمُو الرَّبُّ وَحْدَهُ فِي ذلِكَ الْيَوْمِ.

 Men avgudarna skola alldeles förgås.

وَتَزُولُ الأَوْثَانُ بِتَمَامِهَا.

 Och man skall fly in i klippgrottor      och in i jordhålor,  för HERRENS fruktansvärda makt      och för hans höga majestät,  när han står upp för att förskräcka jorden.

وَيَدْخُلُونَ فِي مَغَايِرِ الصُّخُورِ، وَفِي حَفَائِرِ التُّرَابِ مِنْ أَمَامِ هَيْبَةِ الرَّبِّ، وَمِنْ بَهَاءِ عَظَمَتِهِ، عِنْدَ قِيَامِهِ لِيَرْعَبَ الأَرْضَ.

 På den dagen skola människorna kasta bort      åt mullvadar och flädermöss  de avgudar av silver      och de avgudar av guld,  som de hava gjort åt sig för att tillbedja.

فِي ذلِكَ الْيَوْمِ يَطْرَحُ الإِنْسَانُ أَوْثَانَهُ الْفِضِّيَّةَ وَأَوْثَانَهُ الذَّهَبِيَّةَ، الَّتِي عَمِلُوهَا لَهُ لِلسُّجُودِ، لِلْجُرْذَانِ وَالْخَفَافِيشِ،

 Ja, de skola fly in i klipprämnor      och in i bergsklyftor,  för HERRENS fruktansvärda makt      och för hans höga majestät,  när han står upp för att förskräcka jorden.

لِيَدْخُلَ فِي نُقَرِ الصُّخُورِ وَفِي شُقُوقِ الْمَعَاقِلِ، مِنْ أَمَامِ هَيْبَةِ الرَّبِّ وَمِنْ بَهَاءِ عَظَمَتِهِ عِنْدَ قِيَامِهِ لِيَرْعَبَ الأَرْضَ.

 Så förliten eder nu ej mer på människor,      i vilkas näsa är allenast en fläkt;  ty huru ringa äro icke de att akta!

كُفُّوا عَنِ الإِنْسَانِ الَّذِي فِي أَنْفِهِ نَسَمَةٌ، لأَنَّهُ مَاذَا يُحْسَبُ؟