Job 18

Ano ra ko Pirirara Huhi; i mea ia,

Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

Kia pehea te roa o ta koutou whakatakoto mahanga mo nga kupu? Kia whai mahara mai, muri iho ka korero matou.

 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord?  Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.

He aha matou i kiia ai he kararehe, i waiho ai hei mea poke ki ta koutou titiro mai?

 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur,  räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?

Haea iho koe e koe ano, i a koe e riri ana. Mau koia ka mahue ai te whenua, ka nekehia ai te toka i tona wahi?

 Du som i din vrede sliter sönder dig själv,  menar du att dör din skull jorden skall bliva öde  och klippan flyttas bort från sin plats?

E pirau ano hoki te rama a te hunga kino, a e kore te mura o tana ahi e marama.

 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut,  och lågan av hans eld icke giva något sken.

Ka pouri te marama i roto i tona teneti, ka pirau ano hoki tana rama i runga i a ia.

 Ljuset skall förmörkas i hans hydda,  och lampan slockna ut för honom.

Ka whakakikitia nga takahanga o tona kaha, ka kokiritia iho ano ia ki raro e tona whakaaro ake.

 Hans väldiga steg skola stäckas,  hans egna rådslag bringa honom på fall.

No te mea ka maka ia e ona waewae ake ki te kupenga, ka haere hoki ia i runga i te reti.

 Ty han rusar med sina fötter in i nätet,  försåten lura, där han vandrar fram;

Ka mau tona rekereke i te tawhiti, a ka hopukia ia e te mahanga.

 snaran griper honom om hälen,  och gillret tager honom fatt;

Kei te huna ki te whenua te aho mona, te rore hoki mona ki te huarahi.

 garn till att fånga honom äro lagda på marken  och snärjande band på hans stig.

He whakamataku i nga taha katoa hei mea i a ia kia wehi, hei aruaru hoki i a ia i ona hikitanga rekereke.

 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser,  de jaga honom, varhelst han går fram.

Ko tona kaha ka hemo i te kai, a kei te whanga tonu te aitua ki tona tatunga.

 Olyckan vill uppsluka honom,  och ofärd står redo, honom till fall.

Ka pau i tera nga wahi o tona tinana, ae, ka pau ona wahi i te matamua o te mate.

 Under hans hud frätas hans lemmar bort,  ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.

Ka hutia atu ia i roto i tona teneti, i whakamanawa ai ia, a ka kawea atu ia ki te kingi o nga whakamataku.

 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort,  och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.

Na ka noho ki tona teneti te mea ehara nei i a ia: a ka ruia iho te whanariki ki runga ki tona kainga.

 I hans hydda får främlingar bo,  och svavel utströs över hans boning.

Ka maroke ake ona pakiaka i raro, a i runga ka tapahia atu tona manga.

 Nedantill förtorkas hans rötter,  och ovantill vissnar hans krona bort.

Ka ngaro atu te maharatanga ki a ia i runga i te whenua; e kore ano ia e whai ingoa i te huanui.

 Hans åminnelse förgås ifrån jorden,  hans namn lever icke kvar i världen.

Ka peia atu ano ia i roto i te marama ki te pouri, ka atiatia atu hoki i te ao.

 Från ljus stötes han ned i mörker  och förjagas ifrån jordens krets.

E kore ia e whai tama, e whai tama ranei a te tama, i roto i tona iwi, he morehu ranei i te wahi i noho ai ia.

 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk,  och ingen i hans boningar skall slippa undan.

Miharo ana ki tona ra te hunga i muri i a ia, pera i te hunga i haere ra i mua, mau ana to ratou wehi.

 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk,  och österns män gripas av rysning.

He pono ko nga nohoanga enei o te tangata kino, ko te wahi hoki tenei o te tangata kahore e mohio ki te Atua.

 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem,  så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.