II Corinthians 3

Do we begin again to commend ourselves? or need we, as some others, epistles of commendation to you, or letters of commendation from you?

Begynna vi nu åter att anbefalla oss själva? Eller behöva vi kanhända, såsom somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanhända ifrån eder?

Ye are our epistle written in our hearts, known and read of all men:

Nej, I ären själva vårt brev, ett brev som är inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.

Forasmuch as ye are manifestly declared to be the epistle of Christ ministered by us, written not with ink, but with the Spirit of the living God; not in tables of stone, but in fleshy tables of the heart.

Ty det är uppenbart att I ären ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens Ande, icke på tavlor av sten, utan på tavlor av kött, på människohjärtan.

And such trust have we through Christ to God-ward:

En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud.

Not that we are sufficient of ourselves to think any thing as of ourselves; but our sufficiency is of God;

Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något, såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava kommer från Gud,

Who also hath made us able ministers of the new testament; not of the letter, but of the spirit: for the letter killeth, but the spirit giveth life.

som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande.

But if the ministration of death, written and engraven in stones, was glorious, so that the children of Israel could not stedfastly behold the face of Moses for the glory of his countenance; which glory was to be done away:

Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat på stenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kunde se på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken dock var försvinnande,

How shall not the ministration of the spirit be rather glorious?

huru mycket större härlighet skall då icke Andens ämbete hava!

For if the ministration of condemnation be glory, much more doth the ministration of righteousness exceed in glory.

Ty om redan fördömelsens ämbete var härligt, så måste rättfärdighetens ämbete ännu mycket mer överflöda av härlighet.

For even that which was made glorious had no glory in this respect, by reason of the glory that excelleth.

Ja, en så översvinnlig härlighet har detta ämbete, att vad som förr hade härlighet här visar sig vara utan all härlighet.

For if that which is done away was glorious, much more that which remaineth is glorious.

Ty om redan det som var försvinnande framträdde i härlighet, så måste det som bliver beståndande hava en ännu mycket större härlighet.

Seeing then that we have such hope, we use great plainness of speech:

Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga

And not as Moses, which put a vail over his face, that the children of Israel could not stedfastly look to the end of that which is abolished:

och göra icke såsom Moses, vilken hängde ett täckelse för sitt ansikte, så att Israels barn icke kunde se huru det som var försvinnande tog en ände.

But their minds were blinded: for until this day remaineth the same vail untaken away in the reading of the old testament; which vail is done away in Christ.

Men deras sinnen blevo förstockade. När det gamla förbundets skrifter föreläsas, hänger ju ännu i denna dag samma täckelse oborttaget kvar; ty först i Kristus försvinner det.

But even unto this day, when Moses is read, the vail is upon their heart.

Ja, ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan, då Moses föreläses.

Nevertheless when it shall turn to the Lord, the vail shall be taken away.

Men när de en gång omvända sig till Herren, tages täckelset bort.

Now the Lord is that Spirit: and where the Spirit of the Lord is, there is liberty.

Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.

But we all, with open face beholding as in a glass the glory of the Lord, are changed into the same image from glory to glory, even as by the Spirit of the Lord.

Men vi alla som med avhöljt ansikte återspegla Herrens härlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga från den ena härligheten till den andra, såsom när den Herre verkar, som själv är ande.