Job 14

אדם ילוד אשה קצר ימים ושבע רגז׃

 Människan, av kvinna född,  lever en liten tid och mättas av oro;

כציץ יצא וימל ויברח כצל ולא יעמוד׃

 lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort,  hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.

אף על זה פקחת עינך ואתי תביא במשפט עמך׃

 Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon,  ja, du drager mig till doms inför dig.

מי יתן טהור מטמא לא אחד׃

 Som om en ren skulle kunna framgå av en oren!  Sådant kan ju aldrig ske.

אם חרוצים ימיו מספר חדשיו אתך חקו עשית ולא יעבור׃

 Äro nu människans dagar oryggligt bestämda,  hennes månaders antal fastställt av dig,  har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,

שעה מעליו ויחדל עד ירצה כשכיר יומו׃

 vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro,  låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.

כי יש לעץ תקוה אם יכרת ועוד יחליף וינקתו לא תחדל׃

 För ett träd finnes ju kvar något hopp;  hugges det än ned, kan det åter skjuta skott,  och telningar behöva ej fattas därpå.

אם יזקין בארץ שרשו ובעפר ימות גזעו׃

 Om än dess rot tynar hän i jorden  och dess stubbe dör bort i mullen,

מריח מים יפרח ועשה קציר כמו נטע׃

 så kan det grönska upp genom vattnets ångor  och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.

וגבר ימות ויחלש ויגוע אדם ואיו׃

 Men om en man dör, så ligger han där slagen;  om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?

אזלו מים מני ים ונהר יחרב ויבש׃

 Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö,  och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,

ואיש שכב ולא יקום עד בלתי שמים לא יקיצו ולא יערו משנתם׃

 så ligger mannen där och står ej mer upp,  han vaknar icke åter, så länge himmelen varar;  aldrig väckes han upp ur sin sömn.

מי יתן בשאול תצפנני תסתירני עד שוב אפך תשית לי חק ותזכרני׃

 Ack, att du ville gömma mig i dödsriket,  fördölja mig, till dess din vrede hade upphört,  staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig --

אם ימות גבר היחיה כל ימי צבאי איחל עד בוא חליפתי׃

 fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död!  Då skulle jag hålla min stridstid ut,  ända till dess att min avlösning komme.

תקרא ואנכי אענך למעשה ידיך תכסף׃

 Du skulle då ropa på mig,  och jag skulle svara dig;  efter dina händers verk skulle du längta;

כי עתה צעדי תספור לא תשמור על חטאתי׃

 ja, du skulle då räkna mina steg,  du skulle ej akta på min synd.

חתם בצרור פשעי ותטפל על עוני׃

 I en förseglad pung låge då min överträdelse,  och du överskylde min missgärning.

ואולם הר נופל יבול וצור יעתק ממקמו׃

 Men såsom själva berget faller och förvittrar,  och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,

אבנים שחקו מים תשטף ספיחיה עפר ארץ ותקות אנוש האבדת׃

 såsom stenar nötas sönder genom vattnet,  och såsom mullen sköljes bort av dess flöden,  så gör du ock människans hopp om intet.

תתקפהו לנצח ויהלך משנה פניו ותשלחהו׃

 Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan;  du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.

יכבדו בניו ולא ידע ויצערו ולא יבין למו׃

 Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke;  om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.

אך בשרו עליו יכאב ונפשו עליו תאבל׃

 Hennes kropp känner blott sin egen plåga,  hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.