Psalms 92

(En Salme. En Sang for Sabbatsdagen.) Det er godt at takke HERREN, lovsynge dit navn, du højeste,

En psalm, en sång för sabbatsdagen.

ved Gry forkynde din Nåde, om Natten din Trofasthed

 Det är gott att tacka HERREN  och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,

til tistrenget Lyre, til Harpe, til Strengeleg på Citer!

 att om morgonen förkunna din nåd,  och när natten har kommit din trofasthet,

Thi ved dit Værk har du glædet mig, HERRE, jeg jubler over dine Hænders Gerning.

 med tiosträngat instrument och psaltare,  med spel på harpa.

Hvor store er dine Gerninger, HERRE, dine Tanker såre dybe!

 Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar;  jag vill jubla över dina händers verk.

Tåben fatter det ikke, Dåren skønner ej sligt.

 Huru stora äro icke dina verk, o HERRE!  Ja, övermåttan djupa äro dina tankar.

Spirer de gudløse end som Græsset, blomstrer end alle Udådsmænd, er det kun for at lægges øde for stedse,

 En oförnuftig man besinnar det ej,  och en dåre förstår icke sådant.

men du er ophøjet for evigt, HERRE.

 Om ock de ogudaktiga grönska såsom gräs  och ogärningsmännen blomstra allasammans,  så sker det till fördärv för evig tid.

Thi se, dine Fjender, HERRE, se, dine Fjender går under, alle Udådsmænd spredes!

 Men du, HERRE, är hög evinnerligen.

Du har løftet mit Horn som Vildoksens, kvæget mig med den friskeste Olie;

 Ty se, dina fiender, HERRE,  se, dina fiender förgås,  alla ogärningsmännen bliva förströdda.

det fryder mit Øje at se mine Fjender, mit Øre at høre mine Avindsmænd.

 Men mitt horn gör du högt såsom vildoxens;  jag varder övergjuten med frisk olja.

De retfærdige grønnes som Palmen, vokser som Libanons Ceder;

 Och med lust får mitt öga skåda på mina förföljare  och mina öron höra om de onda      som resa sig upp mot mig.

plantet i HERRENs Hus grønnes de i vor Guds Forgårde;

 Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd,  såsom en ceder på Libanon växer han till.

selv grånende bærer de Frugt, er friske og fulde af Saft

 Ja, sådana äro planterade i HERRENS hus;  de grönska i vår Guds gårdar.

for at vidne, at HERREN er retvis, min Klippe, hos hvem ingen Uret findes.

 Ännu när de bliva gamla, skjuta de skott,  de frodas och grönska; [ (Psalms 92:16)  så för att de skola förkunna att HERREN är rättfärdig,  min klippa, han i vilken orätt icke finnes. ]