Psalms 10

Hvorfor står du så fjernt, o Herre, hvi dølger du dig i Trængselstider?

 Varför, HERRE,  står du så långt ifrån  och fördöljer dig i nödens tider?

Den gudløse jager i Hovmod den arme, fanger ham i de Rænker, han spinder;

 Genom de ogudaktigas övermod      måste den arme lida.  Må de fångas i de ränker      som de hava uttänkt!

thi den gudløse praler af sin Sjæls Attrå, den gridske forbander, ringeagter HERREN.

 Ty den ogudaktige berömmer sig      av sin själs lystnad,  och den rovgirige talar förgripligt      och föraktar HERREN.

Den gudløse siger i Hovmod: "Han hjemsøger ej, der er ingen Gud"; det er alle hans Tanker.

 Den ogudaktige säger i sitt högmod:      »Han frågar icke därefter.»  »Det finnes ingen Gud»,      så äro alla hans tankar.

Dog altid lykkes hans Vej, højt over ham går dine Domme; han blæser ad alle sine Fjender.

 Trygga äro alltid hans vägar,  dina domar gå högt över hans blickar;  alla sina ovänner räknar han för intet.

Han siger i Hjertet: "Jeg rokkes ej, kommer ikke i Nød fra Slægt til Slægt."

 Han säger i sitt hjärta:      »Jag skall icke vackla,  över mig skall i evighet      ingen olycka komma.»

Hans Mund er fuld af Banden og Svig og Vold, Fordærv og Uret er under hans Tunge;

 Hans mun är full av förbannelse,      av svek och förtryck;  hans tunga gömmer      olycka och fördärv.

han lægger sig på Lur i Landsbyer, dræber i Løn den skyldfri, efter Staklen spejder hans Øjne;

 Han lägger sig i försåt vid gårdarna,  i lönndom vill han dräpa den oskyldige;  hans ögon lura på den olycklige.

han lurer i Skjul som Løve i Krat, på at fange den arme lurer han, han fanger den arme ind i sit Garn;

 Han ligger i försåt på lönnligt ställe,      såsom ett lejon i sitt snår,  han ligger i försåt för att gripa den arme;  han griper den arme,      i det han drager honom in i sitt nät.

han dukker sig, sidder på Spring, og Staklerne falder i hans Kløer.

 Han trycker sig ned, han ligger på lur,  och de olyckliga falla i hans klor.

Han siger i Hjertet: "Gud glemmer, han skjuler sit Åsyn; han ser det aldrig."

 Han säger i sitt hjärta:      »Gud förgäter det,  han har dolt sitt ansikte,      han ser det aldrig.»

Rejs dig, HERRE! Gud, løft din Hånd, de arme glemme du ikke!

 Stå upp, HERRE;      Gud, upplyft din hand,  förgät icke de arma.

Hvorfor skal en gudløs spotte Gud, sige i Hjertet, du hjemsøger ikke?

 Varför skall den ogudaktige      få förakta Gud  och säga i sitt hjärta      att du icke frågar därefter?

Du skuer dog Møje og Kvide, ser det og tager det i din Hånd; Staklen tyr hen til dig, du er den faderløses Hjælper.

 Du har ju sett det, ty du giver akt      på olycka och jämmer,      för att taga det i din hand.  Åt dig överlämnar den olycklige sin sak;  du blev den faderlöses hjälpare.

Knus den ondes, den gudløses Arm, hjemsøg hans Gudløshed, så den ej findes!

 Bryt sönder den ogudaktiges arm,  och hemsök de ondas ogudaktighet,      så att du icke mer finner den.

HERREN er Konge evigt og altid, Hedningerne er ryddet bort af hans Land;

 Ja, HERREN är konung      alltid och evinnerligen;  hedningarna utrotas ur hans land.

du har hørt de ydmyges Ønske, HERRE, du styrker deres Hjerte, vender Øret til

 De ödmjukas trängtan      hör du, HERRE;  du gör deras hjärtan ståndaktiga;      du låter ditt öra giva akt

for at skaffe fortrykte og faderløse Ret. Ikke skal dødelige mer øve Vold.

 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt,  så att människor, komna av jord,      ej längre vålla skräck.