Job 18

Bildad iz Šuaha progovori tad i reče:

Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

"Kada kaniš obuzdat' svoje besjede? Opameti se sad da razgovaramo!

 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord?  Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.

Zašto nas držiš za stoku nerazumnu, zar smo životinje u tvojim očima?

 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur,  räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?

O ti, koji se od jarosti razdireš, hoćeš li da zemlja zbog tebe opusti da iz svoga mjesta iskoče pećine?

 Du som i din vrede sliter sönder dig själv,  menar du att dör din skull jorden skall bliva öde  och klippan flyttas bort från sin plats?

Al' ugasit će se svjetlost opakoga, i neće mu sjati plamen na ognjištu.

 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut,  och lågan av hans eld icke giva något sken.

Potamnjet će svjetlo u njegovu šatoru i nad njime će se utrnut' svjetiljka.

 Ljuset skall förmörkas i hans hydda,  och lampan slockna ut för honom.

Krepki mu koraci postaju sputani, o vlastite on se spotiče namjere.

 Hans väldiga steg skola stäckas,  hans egna rådslag bringa honom på fall.

Jer njegove noge vode ga u zamku, i evo ga gdje već korača po mreži.

 Ty han rusar med sina fötter in i nätet,  försåten lura, där han vandrar fram;

Tanka mu je zamka nogu uhvatila, i evo, užeta čvrsto ga pritežu.

 snaran griper honom om hälen,  och gillret tager honom fatt;

Njega vreba omča skrivena na zemlji, njega čeka klopka putem kojim hodi.

 garn till att fånga honom äro lagda på marken  och snärjande band på hans stig.

Odasvuda strahovi ga prepadaju, ustopice sveudilj ga proganjaju.

 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser,  de jaga honom, varhelst han går fram.

Glad je požderala svu snagu njegovu, nesreća je uvijek o njegovu boku.

 Olyckan vill uppsluka honom,  och ofärd står redo, honom till fall.

Boleština kobna kožu mu razjeda, prvenac mu smrti nagriza udove.

 Under hans hud frätas hans lemmar bort,  ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.

Njega izvlače iz šatora njegova da bi ga odveli vladaru strahota.

 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort,  och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.

U njegovu stanu tuđinac stanuje, po njegovu domu prosipaju sumpor.

 I hans hydda får främlingar bo,  och svavel utströs över hans boning.

Odozdo se suši njegovo korijenje, a odozgo grane sve mu redom sahnu.

 Nedantill förtorkas hans rötter,  och ovantill vissnar hans krona bort.

Spomen će se njegov zatrti na zemlji, njegovo se ime s lica zemlje briše.

 Hans åminnelse förgås ifrån jorden,  hans namn lever icke kvar i världen.

Iz svjetlosti njega u tminu tjeraju, izagnat' ga hoće iz kruga zemaljskog.

 Från ljus stötes han ned i mörker  och förjagas ifrån jordens krets.

U rodu mu nema roda ni poroda, nit' preživjela na njegovu ognjištu.

 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk,  och ingen i hans boningar skall slippa undan.

Sudba je njegova Zapad osupnula, i čitav je Istok obuzela strepnja.

 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk,  och österns män gripas av rysning.

Evo, takav usud snalazi zlikovca i dom onog koji ne priznaje Boga."

 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem,  så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.