Psalms 115

115:1

لَيْسَ لَنَا يَا رَبُّ لَيْسَ لَنَا، لكِنْ لاسْمِكَ أَعْطِ مَجْدًا، مِنْ أَجْلِ رَحْمَتِكَ مِنْ أَجْلِ أَمَانَتِكَ.

Icke åt oss, HERRE, icke åt oss, utan åt ditt namn giv äran, för din nåds, för din sannings skull.

115:2

لِمَاذَا يَقُولُ الأُمَمُ: «أَيْنَ هُوَ إِلهُهُمْ؟ ».

Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?»

115:3

إِنَّ إِلهَنَا فِي السَّمَاءِ. كُلَّمَا شَاءَ صَنَعَ.

Vår Gud är ju i himmelen; han kan göra allt vad han vill.

115:4

أَصْنَامُهُمْ فِضَّةٌ وَذَهَبٌ، عَمَلُ أَيْدِي النَّاسِ.

Men deras avgudar äro silver och guld, verk av människohänder.

115:5

لَهَا أَفْوَاهٌ وَلاَ تَتَكَلَّمُ. لَهَا أَعْيُنٌ وَلاَ تُبْصِرُ.

De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke,

115:6

لَهَا آذَانٌ وَلاَ تَسْمَعُ. لَهَا مَنَاخِرُ وَلاَ تَشُمُّ.

de hava öron och höra icke, de hava näsa och lukta icke.

115:7

لَهَا أَيْدٍ وَلاَ تَلْمِسُ. لَهَا أَرْجُلٌ وَلاَ تَمْشِي، وَلاَ تَنْطِقُ بِحَنَاجِرِهَا.

Med sina händer taga de icke, med sina fötter gå de icke; de hava intet ljud i sin strupe.

115:8

مِثْلَهَا يَكُونُ صَانِعُوهَا، بَلْ كُلُّ مَنْ يَتَّكِلُ عَلَيْهَا.

De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.

115:9

يَا إِسْرَائِيلُ، اتَّكِلْ عَلَى الرَّبِّ. هُوَ مُعِينُهُمْ وَمِجَنُّهُمْ.

I av Israel, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.