Psalms 56

Acı bana, ey Tanrı, Çünkü ayak altında çiğniyor insanlar beni, Gün boyu saldırıp eziyorlar.
För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.
Düşmanlarım ayak altında çiğniyor beni her gün, Küstahça saldırıyor çoğu.
 Var mig nådig, o Gud,      ty människor stå mig efter livet;  beständigt tränga mig stridsmän.
Sana güvenirim korktuğum zaman.
 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet;  ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
Tanrı’ya, sözünü övdüğüm Tanrı’ya Güvenirim ben, korkmam. İnsan bana ne yapabilir?
 Men när fruktan kommer över mig,  sätter jag min förtröstan på dig.
Gün boyu sözlerimi çarpıtıyorlar, Hakkımda hep kötülük tasarlıyorlar.
 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord,  på Gud förtröstar jag och skall icke frukta;  vad kan det som är kött göra mig?
Fesatlık için uğraşıyor, pusuya yatıyor, Adımlarımı gözlüyor, canımı almak istiyorlar.
 Beständigt förbittra de livet för mig,  alla deras tankar gå ut på att skada mig.
Kötülüklerinin cezasından kurtulacaklar mı? Ey Tanrı, halkları öfkeyle yere çal!
 De rota sig samman, de lägga försåt,  de vakta på mina steg,      ty de stå efter mitt liv.
Çektiğim acıları kaydettin, Gözyaşlarımı tulumunda biriktirdin! Bunlar defterinde yazılı değil mi?
 Skulle de räddas med all sin ondska?  Nej, slå ned folken,      Gud, i din vrede.
Seslendiğim zaman, Düşmanlarım geri çekilecek. Biliyorum, Tanrı benden yana.
 Du har räknat min flykts dagar.  Samla mina tårar i din lägel;      de stå ju i din bok.
Sözünü övdüğüm Tanrı’ya, Sözünü övdüğüm RAB’be,
 Så måste då mina fiender vika tillbaka      på den dag då jag ropar;  det vet jag, att Gud står mig bi.
Tanrı’ya güvenirim ben, korkmam; İnsan bana ne yapabilir?
 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord;  med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.
Ey Tanrı, sana adaklar adamıştım, Şükran kurbanları sunmalıyım şimdi.
 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta;  vad kunna människor göra mig?
Çünkü canımı ölümden kurtardın, Ayaklarımı tökezlemekten korudun; İşte yaşam ışığında, Tanrı huzurunda yürüyorum.
 Jag har löften att infria till dig, o Gud;  jag vill betala dig lovoffer. [ (Psalms 56:14)  Ty du har räddat min själ från döden,  ja, mina fötter ifrån fall,  så att jag kan vandra inför Gud      i de levandes ljus. ]