Psalms 10

 Varför, HERRE,  står du så långt ifrån  och fördöljer dig i nödens tider?

quare Domine stas a longe dispicis in temporibus angustiae

 Genom de ogudaktigas övermod      måste den arme lida.  Må de fångas i de ränker      som de hava uttänkt!

in superbia impii ardet pauper capiantur in sceleribus quae cogitaverunt

 Ty den ogudaktige berömmer sig      av sin själs lystnad,  och den rovgirige talar förgripligt      och föraktar HERREN.

quia laudavit impius desiderium animae suae et avarus adplaudens sibi

 Den ogudaktige säger i sitt högmod:      »Han frågar icke därefter.»  »Det finnes ingen Gud»,      så äro alla hans tankar.

blasphemavit Dominum impius secundum altitudinem furoris sui non requiret

 Trygga äro alltid hans vägar,  dina domar gå högt över hans blickar;  alla sina ovänner räknar han för intet.

nec est Deus in omnibus cogitationibus eius parturiunt viae eius in omni tempore longe sunt iudicia tua a facie eius omnes inimicos suos dispicit

 Han säger i sitt hjärta:      »Jag skall icke vackla,  över mig skall i evighet      ingen olycka komma.»

loquitur in corde suo non movebor in generatione et generatione ero sine malo

 Hans mun är full av förbannelse,      av svek och förtryck;  hans tunga gömmer      olycka och fördärv.

maledictione os eius plenum est et dolis et avaritia sub lingua eius dolor et iniquitas

 Han lägger sig i försåt vid gårdarna,  i lönndom vill han dräpa den oskyldige;  hans ögon lura på den olycklige.

sedet insidians iuxta vestibula in absconditis ut interficiat innocentem

 Han ligger i försåt på lönnligt ställe,      såsom ett lejon i sitt snår,  han ligger i försåt för att gripa den arme;  han griper den arme,      i det han drager honom in i sitt nät.

oculi eius robustos tuos circumspiciunt insidiatur in abscondito quasi leo in cubili insidiatur ut rapiat pauperem rapiet pauperem cum adtraxerit eum ad rete suum

 Han trycker sig ned, han ligger på lur,  och de olyckliga falla i hans klor.

et confractum subiciet et inruet viribus suis valenter

 Han säger i sitt hjärta:      »Gud förgäter det,  han har dolt sitt ansikte,      han ser det aldrig.»

dixit in corde suo oblitus est Deus abscondit faciem suam non respiciet in perpetuum

 Stå upp, HERRE;      Gud, upplyft din hand,  förgät icke de arma.

surge Domine Deus leva manum tuam noli oblivisci pauperum

 Varför skall den ogudaktige      få förakta Gud  och säga i sitt hjärta      att du icke frågar därefter?

quare blasphemat impius Deum dicens in corde suo quod non requirat

 Du har ju sett det, ty du giver akt      på olycka och jämmer,      för att taga det i din hand.  Åt dig överlämnar den olycklige sin sak;  du blev den faderlöses hjälpare.

vides quia tu laborem et furorem respicis ut detur in manu tua tibi relinquuntur fortes tui pupillo tu es factus adiutor

 Bryt sönder den ogudaktiges arm,  och hemsök de ondas ogudaktighet,      så att du icke mer finner den.

contere brachium impii et maligni quaeres impietatem eius et non invenies

 Ja, HERREN är konung      alltid och evinnerligen;  hedningarna utrotas ur hans land.

Dominus rex saeculi et aeternitatis perierunt gentes de terra eius

 De ödmjukas trängtan      hör du, HERRE;  du gör deras hjärtan ståndaktiga;      du låter ditt öra giva akt

desiderium pauperum audit Dominus praeparasti ut cor eorum audiat auris tua

 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt,  så att människor, komna av jord,      ej längre vålla skräck.

ut iudices pupillum et oppressum et nequaquam ultra superbiat homo de terra