Song of Solomon 2

Bruden talar v. 1, brudgummen svarar v.  »Jag är ett ringa blomster i Saron,      en lilja i dalen.»
Я саронська троянда, я долинна лілея!
 »Ja, såsom en lilja bland törnen,      så är min älskade bland jungfrur.»
Як лілея між тереном, так подруга моя поміж дівами!
 »Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd,      så är min vän bland ynglingar;  ljuvligt är mig att sitta i dess skugga,  och söt är dess frukt för min mun.
Як та яблуня між лісовими деревами, так мій коханий поміж юнаками, його тіні жадала й сиділа я в ній, і його плід для мого піднебіння солодкий!
 I vinsalen har han fört mig in,  och kärleken är hans baner över mig.
Він впровадив мене до винярні, а прапор його надо мною кохання!
 Vederkvicken mig med druvkakor,      styrken mig med äpplen;  ty jag är sjuk av kärlek.»               ----
Підкріпіте мене виноградовим печивом, освіжіть мене яблуками, бо я хвора з кохання!
 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,      och hans högra omfamnar mig.
Ліва рука його під головою моєю, правиця ж його пригортає мене!...
 Jag besvär eder,      I Jerusalems döttrar,  vid gaseller och hindar på marken:  Oroen icke kärleken, stören den icke,      förrän den själv så vill.               ----
Заклинаю я вас, дочки єрусалимські, газелями чи польовими оленями, щоб ви не сполохали, й щоб не збудили кохання, аж доки йому до вподоби!...
 Hör, där är min vän!      Ja, där kommer han,  springande över bergen,      hoppande fram på höjderna.
Голос мого коханого!... Ось він іде, ось він скаче горами, по пагірках вистрибує...
 Lik en gasell är min vän      eller lik en ung hjort.  Se, nu står han där      bakom vår vägg,  han blickar in genom fönstret,      han skådar genom gallret.
Мій коханий подібний до сарни чи до молодого оленя. Он стоїть він у нас за стіною, зазирає у вікна, заглядає у ґрати...
 Min vän begynner tala,      han säger till mig:  »Stå upp, min älskade,      du min sköna, och kom hitut.
Мій коханий озвався й промовив до мене: Уставай же, подруго моя, моя красна, й до мене ходи!
 Ty se, vintern är förbi,      regntiden är förliden      och har gått sin kos.
Бо оце проминула пора дощова, дощ ущух, перейшов собі він.
 Blommorna visa sig på marken,      tiden har kommit, då vinträden skäras,  och turturduvan låter höra      sin röst i vårt land.
Показались квітки на землі, пора соловейка настала, і голос горлиці в нашому краї лунає!
 Fikonträdets frukter begynna att mogna,      vinträden stå redan i blom,      de sprida sin doft.  Stå upp, min älskade, min sköna,  och kom hitut.
Фіґа випустила свої ранні плоди, і розцвілі виноградини пахощі видали. Уставай же, подруго моя, моя красна, й до мене ходи!
 Du min duva i bergsklyftan,      i klippväggens gömsle,  låt mig se ditt ansikte,      låt mig höra din röst;  ty din röst är så ljuv,      och ditt ansikte är så täckt.»               ----
Голубко моя у розщілинах скельних, у бескіднім сховку, дай побачити мені твоє личко, дай почути мені голосок твій, бо голос твій милий, а личко твоє уродливе!
 Fången rävarna åt oss,      de små rävarna,  vingårdarnas fördärvare,      nu då våra vingårdar stå i blom.               ----
Ловіть нам лисиці, лисинята маленькі, що ушкоджують нам виноградники, виноградники ж наші у цвіті!
 Min vän är min,      och jag är hans,      där han för sin hjord i bet ibland liljor.
Мій коханий він мій, я ж його, він пасе між лілеями!
 Till dess morgonvinden blåser      och skuggorna fly,  må du ströva omkring,      lik en gasell, min vän,  eller lik en ung hjort,      på de kassiadoftande bergen.           Bruden berättar en dröm v.  1--4.  --         Bruden talar till Jerusalems döttrar v.
Поки день прохолоду навіє, а тіні втечуть, вернись, мій коханий, стань подібний до сарни чи до молодого оленя в пахучих горах!