Psalms 30

30:1

En psalm, en sång av David, vid templets invigning.

En salme, en sang ved husets innvielse, av David.

30:2

Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

Jeg vil ophøie dig, Herre, for du har dradd mig op og ikke latt mine fiender glede sig over mig.

30:3

HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.

Herre min Gud! jeg ropte til dig, og du helbredet mig.

30:4

HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

Herre! du har ført min sjel op av dødsriket, du har kalt mig til live fra dem som farer ned i graven.

30:5

Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

Lovsyng Herren, I hans fromme, og pris hans hellige navn!

30:6

Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.

For et øieblikk varer hans vrede, en levetid hans nåde; om aftenen kommer gråt som gjest, og om morgenen er det frydesang.

30:7

Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»

Men jeg sa i min trygghet: Jeg skal ikke rokkes evindelig.

30:8

HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.

Herre! ved din nåde hadde du grunnfestet mitt fjell; du skjulte ditt åsyn, da blev jeg forferdet.

30:9

Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:

Til dig, Herre, ropte jeg, og til Herren bad jeg ydmykelig:

30:10

»Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?

Hvad vinning er der i mitt blod, i at jeg farer ned i graven? Mon støvet vil prise dig, vil det forkynne din trofasthet?

30:11

Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»

Hør, Herre, og vær mig nådig! Herre, vær min hjelper!

30:12

Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje. [ (Psalms 30:13) Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen. ]

Du omskiftet min klage til dans for mig, du løste mine sørgeklær av mig og omgjordet mig med glede, forat min ære skal lovsynge dig og ikke tie. Herre min Gud! jeg vil prise dig evindelig.