Judges 5

De sjöngo Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:

Dengang sang Debora og Barak Abinoams sønn, denne sang:

 Att härförare förde an i Israel,    att folket villigt följde dem --    loven HERREN därför!Dom. 4,10.

Lov Herren, fordi fyrstene i Israel gikk først i striden fordi folket møtte villig frem!

 Hören, I konungar;    lyssnen, I furstar.  Till HERRENS ära    vill jag, vill jag sjunga,  lovsäga HERREN,    Israels Gud.

Hør, I konger! Lytt til, I høvdinger! Jeg - jeg vil synge om Herren; jeg vil lovsynge Herren, Israels Gud.

 HERRE, när du drog ut från Seir,  när du gick fram ifrån Edoms mark,  då bävade jorden,    då strömmade det från himmelen,  då strömmade vatten    ned ifrån molnen;2 Mos. 19,16 f. 5 Mos. 2,3 f. 33,2. Ps. 68,8 f. 77,18. 97,5. 114,7.

Herre, da du gikk ut fra Se'ir, da du skred frem fra Edoms mark, da bevet jorden, himlene dryppet, skyene dryppet av vann.

 bergen skälvde    inför HERRENS ansikte,  ja, Sinai inför HERRENS,    Israels Guds, ansikte.

Fjellene skalv for Herrens åsyn, Sinai der borte skalv for Herrens, Israels Guds åsyn.

 I Samgars dagar,    Anats sons,  i Jaels dagar    lågo vägarna öde;  vandrarna måste färdas     svåra omvägar.Dom. 3,31.

I Samgars, Anats sønns dager, i Jaels dager var stiene øde, de veifarende gikk på krokete stier.

 Inga styresmän funnos,    inga funnos mer i Israel,  förrän du stod upp, Debora,  stod upp såsom en moder i Israel.Dom. 4,4.

Det fantes ingen fører i Israel, nei, ingen før jeg, Debora, stod frem, før jeg stod frem, en mor i Israel.

 Man valde sig nya gudar;    då nådde striden fram till portarna.  Men ingen sköld, intet spjut var att se  hos de fyrtio tusen i Israel.5 Mos. 32,17. 1 Sam. 13,19 f.

De valgte nye guder, da var der kamp ved portene; ei såes skjold, ei heller spyd blandt firti tusen i Israel.

 Mitt hjärta tillhör Israels hövdingar  och dem bland folket, som villigt följde;

Mitt hjerte slår for Israels høvdinger og for dem som villig møtte frem blandt folket. Pris Herren!

 ja, loven HERREN.  I som riden på vita åsninnor,    I som sitten hemma på mattor,  och I som vandren på vägen, talen härom.

Syng, I som rider på lyse aseninner, I som sitter på eders tepper, og I som vandrer på veien!

 När man under rop    skiftar byte mellan vattenhoarna,  då lovprisar man där    HERRENS rättfärdiga gärningar,  att han i rättfärdighet regerar i Israel.  Då drog HERRENS folk    ned till portarna.

Bueskytternes røst lyder ved brønnene; der priser de Herrens rettferdige verk, hans styrelses rettferdige verk i Israel. Dengang steg de ned til portene, Herrens folk.

 Upp, upp, Debora!  Upp, upp, sjung din sång!  Stå upp, Barak;    tag dig fångar,    du Abinoams son.

Våkn op, våkn op, Debora, våkn op, våkn op, stem i en sang! Stå op, Barak, og før dine fanger i fangenskap, du Abinoams sønn!

 Då satte folkets kvarleva    de tappre till anförare,  HERREN satte mig    till anförare över hjältarna.

Dengang lød det: Stig ned, du lille flokk, stig ned til heltene, du folk! Herre, stig ned og strid for mig blandt kjempene!

 Från Efraim kommo män    som hade rotfäst sig i Amalek;  Benjamin följde dig    och blandade sig med dina skaror.  Ned ifrån Makir    drogo hövdingar åstad,  och från Sebulon män   som buro anförarstav.Jos. 17,1. Dom. 12,15.

Av Efra'im steg de ned, de som har sin rot på Amaleks fjell; efter dig kom Benjamin blandt dine folk; av Makir steg høvdinger ned, og av Sebulon de som drar frem med hærførerstav,

 Furstarna i Isaskar    slöto sig till Debora;  och likasom Isaskar,   så gjorde ock Barak;  ned i dalen skyndade man i dennes spår.    Bland Rubens ätter    höllos stora rådslag.

og fyrster i Issakar med Debora, og som Issakar, så Barak; i dalen styrter de avsted i hans følge. Ved Rubens bekker holdtes store rådslagninger.

 Men varför satt du kvar    ibland dina fållor  och lyssnade till flöjtspel vid hjordarna?  Ja, av Rubens ätter  fördes stora överläggningar.

Hvorfor blev du sittende mellem fehegnene og hørte på hyrdefløitene? Ved Rubens bekker holdtes store rådslagninger.

 Gilead stannade    på andra sidan Jordan.  Och Dan varför -- dröjer han    ännu vid skeppen?  Aser satt kvar    vid havets strand,    vid sina vikar stannade han.Jos. 13,24 f. 19,24 f., 40 f.

Gilead - hinsides Jordan blev han i ro, og Dan - hvorfor dvelte han ved skibene? Aser blev sittende ved havets bredd, og ved sine bukter blev han i ro.

 Men Sebulon var ett folk    som prisgav sitt liv åt döden,  Naftali likaså,    på stridsfältets höjder.

Sebulon er et folk som ringeakter sitt liv inntil døden, likeså Naftali på sine fjell.

 Konungar drogo fram och stridde  ja, då stridde Kanaans konungar  vid Taanak, invid Megiddos vatten;  men byte av silver vunno de icke.

Konger kom, de stred, dengang stred Kana'ans konger ved Ta'anak, ved Megiddos vann; hærfang av sølv fikk de ikke.

 Från himmelen fördes strid,  stjärnorna stridde  från sina banor mot Sisera.2 Mos. 14,24 f. Jos. 10,l2 f. Dom. 4,15.

Fra himmelen stred de, stjernene fra sine baner, de stred mot Sisera.

 Bäcken Kison ryckte dem bort,    urtidsbäcken,    bäcken Kison.  Gå fram, min själ, med makt!Dom. 4,13.

Kisons bekk rev dem bort, den eldgamle bekk, Kisons bekk. Skrid frem, min sjel, med kraft!

 Då stampade hästarnas hovar,  när deras tappra ryttare jagade framåt, framåt.

Da trampet hestenes hover under kjempenes jagende, jagende fart.

 Förbannen Meros,    säger HERRENS ängel,  ja, förbannen dess inbyggare,  därför att de ej kommo    HERREN till hjälp,  HERREN till hjälp bland hjältarna.

Forbann Meros, sa Herrens engel, forbann, forbann dets folk, fordi de ikke kom Herren til hjelp, Herren til hjelp blandt kjempene.

 Välsignad vare Jael framför andra kvinnor,  Hebers hustru, kainéens,  välsignad framför alla kvinnor som bo i tält!Dom. 4,17 f. Judit 13,18.

Priset fremfor kvinner være Jael, kenitten Hebers hustru! Fremfor kvinner i telt være hun priset!

 Vatten begärde han;      då gav hon honom mjölk,  gräddmjölk bar hon fram      i högtidsskålen.

Vann bad han om, melk gav hun ham; i prektig skål bar hun frem fløte.

 Sin hand räckte hon ut efter tältpluggen,  sin högra hand efter arbetshammaren  med den slog hon Sisera      och krossade hans huvud,  spräckte hans tinning      och genomborrade den.

Sin hånd rekker hun ut efter teltpluggen og sin høire hånd efter arbeidshammeren; hun slår Sisera med hammeren, knuser hans hode, sønderslår og gjennemborer hans tinning.

 Vid hennes fötter sjönk han ihop,      föll omkull och blev liggande;  ja, vid hennes fötter      sjönk han ihop och föll omkull;  där han sjönk ihop,      där föll han dödsslagen.

For hennes føtter seg han ned, falt han, lå han; for hennes føtter seg han ned, falt han; der han seg ned, der lå han fellet.

 Ut genom fönstret      skådade hon och ropade,  Siseras moder,      ut genom gallret:  »Varför dröjer väl      hans vagn att komma?  Varför äro de så senfärdiga,      hans vagnshästars fötter?»

Gjennem vinduet skuer hun og roper, Siseras mor, ut gjennem gitteret: Hvorfor venter hans vogn med å komme? Hvorfor dveler hans traveres skritt?

 Då svara de klokaste      av hennes hovtärnor,  och själv giver hon sig      detsamma svaret:

De klokeste av hennes fruer svarer henne, og selv gir hun sig svar på sine ord:

 »Förvisso vunno de byte,      som de nu utskifta:  en flicka, ja, två      åt envar av männen,  byte av praktvävnader för Siseras räkning,  byte av praktvävnader, brokiga tyger;  en präktig duk, ja, två brokiga dukar  för de fångnas halsar.»

Til visse finner de hærfang og skifter: En kvinne, to kvinner til manns, hærfang av farvede klær for Sisera, hærfang av farvede klær, utsydde klær, én farvet klædning, to utsydde halsduker for hver av de hærtatte kvinner!

 Så må alla dina fiender      förgås, o HERRE.  Men de som älska honom må likna solen,      när den går upp i hjältekraft. Och landet hade nu ro i fyrtio år.Ps. 19,6. Matt. 13,43.

Måtte alle dine fiender omkomme således, Herre, og de som elsker ham, være som solen når den går frem i sin kraft! - Og landet hadde ro i firti år.