Psalms 56

För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.
Az éneklőmesternek a Jónathelem rehokimra; Dávidnak miktámja; mikor megragadták őt a filiszteusok Gáthban.
 Var mig nådig, o Gud,      ty människor stå mig efter livet;  beständigt tränga mig stridsmän.
Könyörülj rajtam Istenem, mert halandó tátog ellenem és mindennap hadakozván, nyomorgat engem!
 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet;  ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
Ellenségeim minden napon tátognak reám: bizony sokan hadakoznak ellenem, oh magasságos *Isten!*
 Men när fruktan kommer över mig,  sätter jag min förtröstan på dig.
Mikor félnem kellene is, én bízom te benned.
 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord,  på Gud förtröstar jag och skall icke frukta;  vad kan det som är kött göra mig?
Isten által dicsekedem az ő igéjével; az Istenben bizom, nem félek; ember mit árthatna nékem?
 Beständigt förbittra de livet för mig,  alla deras tankar gå ut på att skada mig.
Minden nap elforgatják beszédeimet; minden gondolatjok ellenem van, ártalomra.
 De rota sig samman, de lägga försåt,  de vakta på mina steg,      ty de stå efter mitt liv.
Egybegyűlnek, elrejtőznek, sarkaimat lesik, mert kivánják az én lelkemet.
 Skulle de räddas med all sin ondska?  Nej, slå ned folken,      Gud, i din vrede.
Gonoszsággal menekedhetnének? Haraggal rontsd meg, oh Isten, a népeket!
 Du har räknat min flykts dagar.  Samla mina tårar i din lägel;      de stå ju i din bok.
Bujdosásomnak számát jól tudod: szedd tömlődbe könnyeimet! Avagy nem tudod-é azoknak számát?
 Så måste då mina fiender vika tillbaka      på den dag då jag ropar;  det vet jag, att Gud står mig bi.
Meghátrálnak majd ellenségeim, mikor kiáltok; így tudom meg, hogy velem van az Isten.
 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord;  med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.
Dicsérem Istent, az ő ígéretéért, dicsérem az Urat az ő igéretéért.
 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta;  vad kunna människor göra mig?
Istenben bízom, nem félek; ember mit árthatna nékem?
 Jag har löften att infria till dig, o Gud;  jag vill betala dig lovoffer. [ (Psalms 56:14)  Ty du har räddat min själ från döden,  ja, mina fötter ifrån fall,  så att jag kan vandra inför Gud      i de levandes ljus. ]
Tartozom, oh Isten, az én néked tett fogadásaimmal; megadom néked a hálaáldozatokat; * (Psalms 56:14) Mert megszabadítottad lelkemet a haláltól, bizony az én lábaimat az eleséstől; hogy járjak Isten előtt az életnek világosságában. *