Psalms 56

För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.
als die Philister ihn zu Gath ergriffen.] Sei mir gnädig, o Gott! denn es schnaubt nach mir der Mensch; den ganzen Tag mich befehdend, bedrückt er mich.
 Var mig nådig, o Gud,      ty människor stå mig efter livet;  beständigt tränga mig stridsmän.
Es schnauben meine Feinde den ganzen Tag; denn viele befehden mich in Hochmut.
 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet;  ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
An dem Tage, da ich mich fürchte, vertraue ich auf dich.
 Men när fruktan kommer över mig,  sätter jag min förtröstan på dig.
In Gott werde ich rühmen sein Wort; auf Gott vertraue ich, ich werde mich nicht fürchten; was sollte das Fleisch mir tun?
 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord,  på Gud förtröstar jag och skall icke frukta;  vad kan det som är kött göra mig?
Meine Worte verdrehen sie den ganzen Tag, alle ihre Gedanken sind wider mich zum Bösen.
 Beständigt förbittra de livet för mig,  alla deras tankar gå ut på att skada mig.
Sie rotten sich zusammen, verstecken sich, sie beobachten meine Fersen, weil sie meiner Seele auflauern.
 De rota sig samman, de lägga försåt,  de vakta på mina steg,      ty de stå efter mitt liv.
Sollte bei ihrem Frevel Rettung für sie sein? Im Zorn stürze nieder die Völker, o Gott!
 Skulle de räddas med all sin ondska?  Nej, slå ned folken,      Gud, i din vrede.
Mein Umherirren zählst du. Lege in deinen Schlauch meine Tränen; sind sie nicht in deinem Buche?
 Du har räknat min flykts dagar.  Samla mina tårar i din lägel;      de stå ju i din bok.
Dann werden meine Feinde umkehren an dem Tage, da ich rufe; dieses weiß ich, daß Gott für mich ist.
 Så måste då mina fiender vika tillbaka      på den dag då jag ropar;  det vet jag, att Gud står mig bi.
In Gott werde ich rühmen das Wort, in Jehova werde ich rühmen das Wort.
 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord;  med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.
Auf Gott vertraue ich; ich werde mich nicht fürchten; was sollte der Mensch mir tun?
 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta;  vad kunna människor göra mig?
Auf mir, o Gott, sind deine Gelübde, ich werde dir Dankopfer entrichten.
 Jag har löften att infria till dig, o Gud;  jag vill betala dig lovoffer. [ (Psalms 56:14)  Ty du har räddat min själ från döden,  ja, mina fötter ifrån fall,  så att jag kan vandra inför Gud      i de levandes ljus. ]
Denn du hast meine Seele vom Tode errettet, ja, meine Füße vom Sturz, um zu wandeln vor dem Angesicht Gottes im Lichte der Lebendigen.