Psalms 17

En bön av David.  Hör, o HERRE, en rättfärdig sak,  akta på mitt rop,      lyssna till min bön;  den kommer icke ifrån falska läppar.

(En bøn af David.) HERRE, hør en retfærdig Sag, lyt til min Klage lån Øre til Bøn fra svigløse Læber!

 Av dig må jag få min rätt;  dina ögon må skåda vad rättvist är.

Fra dig skal min Ret udgå, thi hvad ret er, ser dine Øjne.

 Du prövar mitt hjärta,      du utrannsakar mig, men du finner intet;  ingen ond tanke går ut ur min mun.

Prøv mit Hjerte, se efter om Natten, ransag mig, du finder ej Svig hos mig.

 Efter dina läppars ord,      och vad människor än må göra,  tager jag mig till vara      för våldsverkares stigar.

Ej synded min Mund, hvad end Mennesker gjorde; ved dine Læbers Ord vogted jeg mig for Voldsmænds Veje;

 Mina steg hålla sig stadigt      på dina vägar,  mina fötter vackla icke.

mine Skridt har holdt dine Spor, jeg vaklede ej på min Gang.

 Så åkallar jag nu dig,      ty du, Gud, skall svara mig;  böj ditt öra till mig,      hör mitt tal.

Jeg råber til dig, thi du svarer mig, Gud, bøj Øret til mig, hør på mit Ord!

 Bevisa din underbara nåd,      du som frälsar undan motståndarna      dem som taga sin tillflykt till din högra hand.

Vis, dig underfuldt nådig, du Frelser for dem, der tyr til din højre for Fjender!

 Bevara mig såsom en ögonsten,  beskärma mig under dina vingars skugga

Vogt mig som Øjestenen, skjul mig i dine Vingers Skygge

 för de ogudaktiga,      som vilja fördärva mig,  för mina dödsfiender,      som omringa mig.

for gudløse, der øver Vold imod mig, glubske Fjender, som omringer mig;

 Sitt hjärta förstocka de;  med sin mun tala de stora ord.

de har lukket deres Hjerte med Fedt, deres Mund fører Hovmodstale.

 Nu äro de omkring mig, var vi gå,  deras ögon speja efter      huru de skola böja mig till jorden.

De omringer os, overalt hvor vi går, de sigter på at slå os til Jorden.

 Ja, denne är lik ett lejon      som längtar efter rov,  lik ett ungt lejon      som ligger i försåt.

De er som den rovgridske Løve, den unge Løve, der ligger på Lur.

 Stå upp, HERRE;      träd emot honom, slå honom ned,  rädda med ditt svärd      min själ från den ogudaktige,

Rejs dig, HERRE, træd ham i Møde, kast ham til Jorden, fri med dit Sværd min Sjæl fra den gudløses Vold,

 ja, med din hand, från människorna, HERRE,  från denna världens människor,      som hava sin del i detta livet,  och vilkas buk du fyller med dina håvor,      som hava söner i mängd  och lämna sitt överflöd åt sina barn.

fra Mændene, HERRE, med din Hånd, fra dødelige Mænd - lad dem få deres Del i levende Live! Fyld deres Bug med dit Forråd af Vrede, lad Børnene mættes dermed og efterlade deres Børn, hvad de levner!

 Men jag skall skåda      ditt ansikte i rättfärdighet;  när jag uppvaknar,      vill jag mätta mig av din åsyn.

Men jeg skal i Retfærd skue dit Åsyn, mættes ved din Skikkelse, når jeg vågner.