Psalms 144

Av David.  Lovad vare HERREN, min klippa,  han som lärde mina armar att kriga,  mina händer att strida;

Davidův. Požehnaný Hospodin skála má, kterýž učí ruce mé boji, a prsty mé bitvě.

 min nåds Gud och min borg,  mitt värn och min räddare,  min sköld och min tillflykt,  han som lägger mitt folk under mig.

Milosrdenství mé a hrad můj, útočiště mé, vysvoboditel můj, a štít můj, protož v něhoť já doufám; onť mi podmaňuje lidi.

 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne,  en människoson, att du tänker på honom?

Hospodine, co jest člověk, že se znáš k němu, a syn člověka, že ho sobě tak vážíš?

 En människa är lik en fläkt,  hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

Člověk marnosti podobný jest, dnové jeho jako stín pomíjející.

 HERRE, sänk din himmel och far ned,  rör vid bergen, så att de ryka.

Hospodine, nakloň svých nebes a sstup, dotkni se hor, a kouřiti se budou.

 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem,  skjut dina pilar och förvirra dem.

Sešli hromobití a rozptyl je, vypusť střely své a poraz je.

 Räck ut dina händer från höjden,  fräls mig och rädda mig      ur de stora vattnen,      ur främlingarnas hand,

Vztáhni ruku svou s výsosti, vysvoboď mne, a vytrhni mne z vod mnohých, z ruky cizozemců.

 vilkas mun talar lögn      och vilkas högra hand      är en falskhetens hand.

Jejichž ústa mluví marnost, a pravice jejich jest pravice lživá.

 Gud, en ny sång      vill jag sjunga till din ära,  till tiosträngad psaltare      vill jag lovsjunga dig,

Bože, píseň novou zpívati budu tobě na loutně, a na desíti strunách žalmy tobě prozpěvovati,

 dig som giver seger åt konungarna,  dig som frälste din tjänare David      från det onda svärdet.

Dávajícímu vítězství králům, a vysvobozujícímu Davida, služebníka svého od meče vražedlného.

 Fräls mig och rädda mig      ur främlingarnas hand,  vilkas mun talar lögn,      och vilkas högra hand      är en falskhetens hand.

Vysvoboď mne, a vytrhni mne z ruky cizozemců, jejichž ústa mluví marnost, a pravice jejich pravice lživá.

 När våra söner stå i sin ungdom      såsom högväxta plantor,  våra döttrar lika hörnstoder,      huggna såsom för palatser;

Aby synové naši byli jako štípkové zdárně rostoucí v mladosti své, a dcery naše jako úhelní kamenové, tesaní ku podobenství chrámu.

 när våra visthus äro fulla      och skänka förråd på förråd;  när våra får öka sig tusenfalt,      ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

Špižírny naše plné ať vydávají všelijaké potravy; dobytek náš ať rodí na tisíce, a na deset tisíců v stájích našich.

 när våra oxar gå rikt lastade;  när ingen rämna har brutits i muren      och ingen nödgas draga ut såsom fånge,  när intet klagorop höres på våra gator --

Volové naši ať jsou vytylí; ať není vpádu ani zajetí, ani naříkání na ulicích našich.

 saligt är det folk som det så går;  ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.

Blahoslavený lid, jemuž se tak děje, blahoslavený ten lid, jehož Hospodin Bohem jest.