Psalms 81

Til sangmesteren, efter Gittit; av Asaf.

För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

Juble for Gud, vår styrke, rop med glede for Jakobs Gud!

 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet,  höjen jubel till Jakobs Gud.

Stem i sang og la pauken lyde, den liflige citar tillikemed harpen!

 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda,  ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

Støt i basun i måneden, ved fullmånen, på vår høitids dag!

 Stöten i basun vid nymånaden,  vid fullmånen, på vår högtidsdag.

For det er en lov for Israel, en rett for Jakobs Gud.

 Ty detta är en stadga för Israel,  en Jakobs Guds rätt.

Han satte det til et vidnesbyrd i Josef da han drog ut gjennem Egyptens land. - Jeg hørte en røst som jeg ikke kjente:

 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef,  när han drog ut mot Egyptens land.  Jag hör ett tal som är mig nytt:

Jeg fridde hans skulder fra byrden, hans hender slapp fri fra bærekurven.

 »Jag lyfte bördan från hans skuldra,  hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

I nøden ropte du, og jeg fridde dig ut; jeg svarte dig, skjult i tordenskyen, jeg prøvde dig ved Meriba-vannene. Sela.

 I nöden ropade du, och jag räddade dig;  jag svarade dig, höljd i tordön,  jag prövade dig vid Meribas vatten.  Sela.

Hør, mitt folk, og jeg vil vidne for dig! Israel, o, at du vilde høre mig:

 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig;  Israel, o att du ville höra mig!

Det skal ikke være nogen fremmed gud hos dig, og du skal ikke tilbede utlendingens gud.

 Hos dig skall icke finnas någon annan gud,  och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

Jeg er Herren din Gud, som førte dig op av Egyptens land; lukk din munn vidt op, at jeg kan fylle den!

 Jag är HERREN, din Gud,  som har fört dig upp ur Egyptens land;  låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

Men mitt folk hørte ikke min røst, og Israel vilde ikke lyde mig.

 Men mitt folk ville ej höra min röst,  och Israel var mig icke till viljes.

Så lot jeg dem fare i sitt hjertes hårdhet, forat de skulde vandre i sine egne onde råd.

 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet,  det fingo vandra efter sina egna rådslag.

O, at mitt folk vilde høre mig, og at Israel vilde vandre på mine veier!

 O att mitt folk ville höra mig,  och att Israel ville vandra på mina vägar!

Om en liten stund vilde jeg da ydmyke deres fiender og vende min hånd imot deres motstandere.

 Då skulle jag snart kuva deras fiender  och vända min hand mot deras ovänner.

De som hater Herren, skulde smigre for dem, og deres tid skulde vare evindelig. Og han skulde fø dem med den beste hvete, og jeg skulde mette dig med honning fra klippen.

 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet,  och hans folks tid skulle vara evinnerligen. [ (Psalms 81:17)  Och han skulle bespisa det med bästa vete;  ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.» ]