Psalms 81

למנצח על הגתית לאסף הרנינו לאלהים עוזנו הריעו לאלהי יעקב׃
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
שאו זמרה ותנו תף כנור נעים עם נבל׃
 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet,  höjen jubel till Jakobs Gud.
תקעו בחדש שופר בכסה ליום חגנו׃
 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda,  ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
כי חק לישראל הוא משפט לאלהי יעקב׃
 Stöten i basun vid nymånaden,  vid fullmånen, på vår högtidsdag.
עדות ביהוסף שמו בצאתו על ארץ מצרים שפת לא ידעתי אשמע׃
 Ty detta är en stadga för Israel,  en Jakobs Guds rätt.
הסירותי מסבל שכמו כפיו מדוד תעברנה׃
 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef,  när han drog ut mot Egyptens land.  Jag hör ett tal som är mig nytt:
בצרה קראת ואחלצך אענך בסתר רעם אבחנך על מי מריבה סלה׃
 »Jag lyfte bördan från hans skuldra,  hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
שמע עמי ואעידה בך ישראל אם תשמע לי׃
 I nöden ropade du, och jag räddade dig;  jag svarade dig, höljd i tordön,  jag prövade dig vid Meribas vatten.  Sela.
לא יהיה בך אל זר ולא תשתחוה לאל נכר׃
 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig;  Israel, o att du ville höra mig!
אנכי יהוה אלהיך המעלך מארץ מצרים הרחב פיך ואמלאהו׃
 Hos dig skall icke finnas någon annan gud,  och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
ולא שמע עמי לקולי וישראל לא אבה לי׃
 Jag är HERREN, din Gud,  som har fört dig upp ur Egyptens land;  låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
ואשלחהו בשרירות לבם ילכו במועצותיהם׃
 Men mitt folk ville ej höra min röst,  och Israel var mig icke till viljes.
לו עמי שמע לי ישראל בדרכי יהלכו׃
 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet,  det fingo vandra efter sina egna rådslag.
כמעט אויביהם אכניע ועל צריהם אשיב ידי׃
 O att mitt folk ville höra mig,  och att Israel ville vandra på mina vägar!
משנאי יהוה יכחשו לו ויהי עתם לעולם׃
 Då skulle jag snart kuva deras fiender  och vända min hand mot deras ovänner.
ויאכילהו מחלב חטה ומצור דבש אשביעך׃
 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet,  och hans folks tid skulle vara evinnerligen. [ (Psalms 81:17)  Och han skulle bespisa det med bästa vete;  ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.» ]